onsdag 3 februari 2010
All work and...all play
Jag sitter på jobbet och för ovanlighetens skull så känns det riktigt skönt.
Här finns det glädje och omtanke.
I morgon kommer mamma. Och med henne kommer nog ovanstående in i mitt hem också!
Här finns det glädje och omtanke.
I morgon kommer mamma. Och med henne kommer nog ovanstående in i mitt hem också!
Tid
Alltså.
Det här bloggen har inte funnits speciellt länge, men den har ändå funnits tillräckligt länge för att innehålla en av de största händelser i mitt liv.
Ett livsbyte.
Från ett liv i Södertälje. Ensamstående. Bara jag och Hon.
Till ett liv i Falun. Sambo. Jag, Hon och Han.
Det får mig att fundera på hur många fler livsförändrande händelser jag kommer fingra ner här.
Det här bloggen har inte funnits speciellt länge, men den har ändå funnits tillräckligt länge för att innehålla en av de största händelser i mitt liv.
Ett livsbyte.
Från ett liv i Södertälje. Ensamstående. Bara jag och Hon.
Till ett liv i Falun. Sambo. Jag, Hon och Han.
Det får mig att fundera på hur många fler livsförändrande händelser jag kommer fingra ner här.
tisdag 2 februari 2010
John Doe said...
"Det är bara du som kan forma ditt liv"
Tack wiseass.
Men hade det varit lika lätt att göra som att säga hade det inte funnits något inlägg att kommentera.
Fan. Nu var jag orättvis.
Anonymous har givetvis rätt.
Det är bara jag som kan forma mitt liv.
Och dessutom, vem har påstått att livet är enkelt?
Hittills har det ju bara bevisats vara raka motsatsen...
Note to self: Bit ihop surkärring eller gör något åt saken.
Tack wiseass.
Men hade det varit lika lätt att göra som att säga hade det inte funnits något inlägg att kommentera.
Fan. Nu var jag orättvis.
Anonymous har givetvis rätt.
Det är bara jag som kan forma mitt liv.
Och dessutom, vem har påstått att livet är enkelt?
Hittills har det ju bara bevisats vara raka motsatsen...
Note to self: Bit ihop surkärring eller gör något åt saken.
Panik
Panik.
Är det här allt?
Är det såhär mitt liv ska se ut?
Panik.
Mina drömmar då?
Mina ambitioner?
Mina Mål och Planer?
Är de viktiga?
Panik.
Är det här allt?
Är det såhär mitt liv ska se ut?
Panik.
Mina drömmar då?
Mina ambitioner?
Mina Mål och Planer?
Är de viktiga?
Panik.
måndag 1 februari 2010
Iiihhh!!
Jag kom inte på någon rubrik som kunde beskriva mitt sinnestillstånd bättre än "Iihh!"
Mina skor har kommit!
Mina efterlängtade jagharbloggatomdetfleragånger-skor!!
De står här nu, precis framför mig, och är precis lika snygga som jag förväntat mig!
Visserligen i storlek 38, så de glappar lite. Men who cares!!
Det var kärlek vid första ögonkastet.
♥
Mina skor har kommit!
Mina efterlängtade jagharbloggatomdetfleragånger-skor!!
De står här nu, precis framför mig, och är precis lika snygga som jag förväntat mig!
Visserligen i storlek 38, så de glappar lite. Men who cares!!
Det var kärlek vid första ögonkastet.
♥
Björnen sover...
Min sambo är oftast glad och trevlig.
Men han har ett morgonhumör som är långt ifrån ovanstående.
Eller, om man ens kan kalla det humör. Han är liksom ingenting.
Helt nollställd. Säger varken bu eller bä.. liksom.
Den här sambon ska jag snart gå ner och väcka med den glada nyheten att han ska få åka iväg och storhandla åt mig.
Jag vet exakt hur det kommer gå;
Jag går ner, kvittrar lite i hans öra, ger honom en puss eller två.
När han fått några minuter (egentligen brukar det bli max 30 sekunder) på sig att vakna till liv så säger jag att jag behöver hjälp att handla.
När det gått ytterligare ett par minuter (30 sekunder..) och jag inte fått någon reaktion blir jag irriterad över han brist på entusiasm. Jag tycker att han ska studsa upp, hoppa i kläderna och vara i bilen på fem röda för Jag har minsann städat, tvättat och planerat matlistor hela dagen... (och det här ska han såklart VETA trots att han sovit under tiden)
Nu är kvittret utbytt mot snäs och fräs (från min sida, han säger fortfarande ingenting) och hans start på dagen är officellt förstörd.
Eftersom jag uppenbarligen vet att det brukar gå såhär så tycker man ju att jag borde kunna göra det annorlunda, eller hur?
Men till mitt försvar så kan jag upplysa er om att om jag Inte peppar (tjatar) på honom att gå upp, tar det minst en halvtimme för honom att ens kravla sig ur sängen.
Detta efter att ha sovit minst åtta timmar. Dvs minst lika mycket som vi dagjobbare gör.
Vilket leder till att handlingen blir sen, som i sin tur leder till sen middag som sabbar allt jag spenderat dagen åt att planera.
Man kan nog konstatera att vi kompletterar varandra ganska bra.
Jag peppar på honom. Och han stressar ner mig.
(Iaf om vi gör allt på Mitt sätt)
Men han har ett morgonhumör som är långt ifrån ovanstående.
Eller, om man ens kan kalla det humör. Han är liksom ingenting.
Helt nollställd. Säger varken bu eller bä.. liksom.
Den här sambon ska jag snart gå ner och väcka med den glada nyheten att han ska få åka iväg och storhandla åt mig.
Jag vet exakt hur det kommer gå;
Jag går ner, kvittrar lite i hans öra, ger honom en puss eller två.
När han fått några minuter (egentligen brukar det bli max 30 sekunder) på sig att vakna till liv så säger jag att jag behöver hjälp att handla.
När det gått ytterligare ett par minuter (30 sekunder..) och jag inte fått någon reaktion blir jag irriterad över han brist på entusiasm. Jag tycker att han ska studsa upp, hoppa i kläderna och vara i bilen på fem röda för Jag har minsann städat, tvättat och planerat matlistor hela dagen... (och det här ska han såklart VETA trots att han sovit under tiden)
Nu är kvittret utbytt mot snäs och fräs (från min sida, han säger fortfarande ingenting) och hans start på dagen är officellt förstörd.
Eftersom jag uppenbarligen vet att det brukar gå såhär så tycker man ju att jag borde kunna göra det annorlunda, eller hur?
Men till mitt försvar så kan jag upplysa er om att om jag Inte peppar (tjatar) på honom att gå upp, tar det minst en halvtimme för honom att ens kravla sig ur sängen.
Detta efter att ha sovit minst åtta timmar. Dvs minst lika mycket som vi dagjobbare gör.
Vilket leder till att handlingen blir sen, som i sin tur leder till sen middag som sabbar allt jag spenderat dagen åt att planera.
Man kan nog konstatera att vi kompletterar varandra ganska bra.
Jag peppar på honom. Och han stressar ner mig.
(Iaf om vi gör allt på Mitt sätt)
Tackar ödmjukast
Min rara f.d. jobbarkompis Jonna har nominerat mig i något rundvandrande väsen de kallar "Blog Awards".
Som någon form av kedjebrev, vad jag förstod det som.
Man ska länka till personen som nominerat dig, skriva 7 stycken intressanta fakta om sig själv samt nominera sju stycken andra bloggar till samma sak.
Jag länkar mer än gärna till Jonna, som har en väldigt underhållande blogg, men jag lägger "faktaommigsjälv"-prylen i Att göra-högen tills vidare.
Länkar till bloggar finns till höger. Enjoy!
Som någon form av kedjebrev, vad jag förstod det som.
Man ska länka till personen som nominerat dig, skriva 7 stycken intressanta fakta om sig själv samt nominera sju stycken andra bloggar till samma sak.
Jag länkar mer än gärna till Jonna, som har en väldigt underhållande blogg, men jag lägger "faktaommigsjälv"-prylen i Att göra-högen tills vidare.
Länkar till bloggar finns till höger. Enjoy!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)