Är det konstigt?

Idag har jag:

Storstädat hela "jobbet".
Cyklat till mitt möte med min chef
Blivit uppsagd
Lagat mat till min familj
Varit och handlat
Läst läxor med Isabelle

Innan jag får vila ska jag:
Göra kvällsmat till Isabelle
Duscha Isabelle
Ta fram nya kläder till Isabelle
Lägga Isabelle
Duscha själv
Äta kvällsmat


Mitt i alla "måsten" blinkar meningen Du är arbetslös, ha panik! i hjärnan hela tiden.
Jag VET att jag ville det här. Allt är bättre än att stanna på ett ställe som var så illa.
Men ändå.
Verkligheten är att vara arbetslös är inte bara fattigt, det är drygt som fan.
Jag VILL ju jobba!
Men vi har så många "men". Jag kan inte ta vadsomhelst eftersom T jobbar störtskift och har bandet som tar en jäkla massa fritid.
Och så har jag Isabelle. Prio ett.

Bah...

Jag är helt slut.
Både i kropp, hjärna och i hjärta.

Är det så konstigt?

Officiellt arbetslös

Nu finns det på papper.
Frånochmed den 14:e maj är jag officiellt arbetslös.
Utan sysselsättning.
Mellan två jobb.

Vad man än väljer att kalla det är det skitläskigt.
Och så sentimentalt.
Min chef är helt fantastisk, hela företaget är det.
Synd bara att det fanns den där "haken" som förstörde allt...

Men om jag ska välja att vara positiv (vilket är på tiden..) så kan jag försöka se det som att det är första steget mot att göra det jag verkligen vill.
Plugga.
Jag vill fixa klart min behörighet till att söka in till läkarsekretarutbildningen.
Jag vill Jag vill Jag vill.

Men att plugga är svindyrt...

Och jag kan inte börja den utbildningen förän nästa höst. Och dit är det jättelångt, så ett arbete imellan vore helt fantastiskt!
Så, varsågoda och anställ mig!

Jobbbloggjobb

Om två och en halv timme ska jag cykla upp till kontoret och ha möte med min chef.

Efter det ska jag rulla hem, slänga in en Stinas kyckling i ugnen och göra potatismos av leftovers från igår och njuta av att det bara är ett enda pass kvar på jobbet och sen är det HELG!

Ett fjuttigt 4,5-timmarspass.
Det fixar jag.

Meningen är ju att mötet med chefen skall leda till en definitiv uppsgning.
Men han är hal som en ål min chef.
Jag kanske blir ombedd att "tänka lite till" igen. Men det är ingen idé.
Jag är fast beslutsam.
(Märks det att jag övertygar mig själv?)

Zumba

Nu har jag sett den där förbannade reklamen på Tv tillräckligt många gånger för att blir riktigt sugen på att testa själv.

Har ni sett den?


Jag orkade inte leta på den svenska.. men ni hajjar konceptet?

Det kostar ju en förmögenhet att beställa skiten.
Så jag vänder mig direk till Piratebay.
Done, done and done!

Do I have to spell it out for you?

People are lonely because they build walls instead of bridges

~~~~

We're born alone, we live alone, we die alone. Only through our love and friendship can we create the illusion for the moment that we're not alone

~~~~

When we truly realize that we are all alone is when we need others the most

~~~~

Loneliness makes people do stupid things

~~~~

Loneliness is never more cruel than when it is felt in close propinquity with someone who has ceased to communicate

Stuff

Idag har jag fått saker gjorda och bestämda.

Jag har bokat möte med chefen på torsdag klockan två. Då blir det officiellt antar jag.
Känns bra. Fast sentimentalt.
Många "tänk om.."-tankar.
Tänk om situationen hade varit annorlunda...
Tänk om det fanns någon annan lösning...

Anyways...

På tisdag åker jag och Bellaboll till Trosa!
Världens snällaste pappa hjälper mig med den surigt dyra biljetten.

På onsdag ska jag äntligen få träffa mina fantastiska vänner Anna och Jonna. Det var riktigt länge sen och jag ser fram emot det ordentligt!

Till helgen ska jag träffa ytterligare saknade vänner, så många som möjligt så mycket som möjligt.
Man vet aldrig hur lång tid det tar innan jag får träffa dem igen och det var på tok för länge sen nu...

Bella får husera ensam hos mamma och pappa de kvällar jag blir ute på rackartyg i tokstan.

Vart jag själv huserar de nätterna får bli en överraskning.
Men jag gissar på att onsdagsnatten blir en tripp längs memory lane med massa fnitter och fniss!
Visst tjejer?

Fuck

Fuckfuckfuckfuck.

Lite så känner jag just nu.

Tiden kryyyper fram.
2 veckors uppsägningstid... och jag är inte ens officiellt uppsagd ännu!
Idag försökte jag få tag på da bozz ungefär en miljard gånger - utan resultat.

Ångesten inför måndagen började på söndag eftermiddag.
Den höll sedan i sig ända tills klockan 16.02, när jag lämnade min arbetsplats.

Sen lyste den med sin underbara frånvaro i säkert 2 hela timmar!
Nu är den på plats innanför bröstkorgen igen.
Den djupa, tryckande, satans förjävliga ångesten.
Fuck.

Internt P.S

Jag måste lägga in ett litet internt P.S tillägnat en fantastisk människa.

Tack för att du finns Kiki.

50-årsfest

Här kommer det, numera, obligatoriska collaget från kvällens partej!

Kvällen var rolig.
Men Marie var trött. Så kvällen blev även väldigt tidig för mig.
Lik förbannat var jag mest bakfull i morse... Livet är orättvist!

Valborg

Igår hade jag och T ett riktigt lugnt Valborgsfirande.

Vi tömde Ica maxi på rökta räkor, ost och kex och annat snacks.
Sen placerade vi våra söta stjärtar i soffan hela kvällen.

Kvällens romantik: Inlindade i filtar på balkongen och såg fyverkerierna ovanför Falu koppargruva.

Utöver diverse Tv-program (Vem vet mest, postkodsmiljonären och Talang - ja vi är med i pensionärsföreningen) såg vi Shutter island.
Helt okej.
Men jag har så jävla svårt för filmer som ger en sån outhärdlig ångest efteråt.
En sån som känns ända i in märgen...


Ikväll är det då dags för T´s fasters 50-årspartaj!
Jag har haft ångest över bristande idéer om kvällens outfit.
Men efter en runda på stan idag byttes den ångesten snabbt ut mot beslutsångest, nu har jag för mycket att välja på.

Och där hade vi även dagens i-landsproblem!