Är det sommar snart?!

20 minus.
20 minus!!

Det var alltså vad termometern stod på i morse. Under dagen gick ner upp till behagliga -17. Bara.
Alltså, seriöst? Är detta vad vi har att vänta i tre månader till? Minst.
Då går jag fan i ide. Jag kryper ner hos någon stor lurvig varm björn, sen sover jag där hela vintern.
Jag skickar folk att komma med mat ett par ggr i veckan.
Eller så sätter jag in dropp... En big ass dropppåse som räcker hela vintern.

Jag har knappt gjort annat än suttit med näsan i datorn hela veckan. Det suger egentligen, men samtidigt har det varit ganska skönt.
Jag har ju definitivt dubblat min talang på 8-ball (King.com) iallafall.
Egentligen har jag haft all tid i värden att blogga, jag hade kunnat skriva tretton inlägg om dagen. Men hur roliga hade de varit?

"Hej bloggen, jag sitter och spelar biljard...."
"Hej igen bloggen! Fortfarande biljard."
"Tjena tjaba blogg! Ni kan aldrig gissa vad jag gör?!"


Nu ska jag iallafall laga mat.
Jag hittade ett recept på kyckling i mustsås, alltså julmustsås.
Väldigt intressant!

Tills vidare får ni en bild som får hoppet om underbar sommar att åter tändas.

                                   Är han inte helt sjukt härlig? Tompan <3

 

Neråtsång

Alltså, det är inge roligt att blogga när livet inte är i toppform. Eller i form alls.
Då är det enda som kommer ut gnäll och jag är så trött på att höra mig själv gnälla...

Det slog mig idag att det är bara en skitliten stund kvar till julafton.
Nästa fredag - alltså om inte ens två veckor - åker jag och B söderut. Hon till sin far och jag till min (och mor).
Sedan kommer jag inte hem igen förän annandag jul, då är det återigen bara en skitliten stund kvar till nästa event - Nyårafton.
Innan dessa händelser har jag ungefär en miljard saker som ska fixas och vara klara.
Nästan tillochmed helt utan överdrift.
Som nämndes i det förra inlägget är jag en väldigt lättstressad person.
Det här kan komma att sluta i; a: en hjärtattack b: en blackout och seriösa psykologbesök eller c: döden.


Jag önskar nästan att jag bara kunde snabbspola tiden tills det att jag kliver innanför dörrarna hos mamma och pappa.
Där slutar mitt ansvar.
Där är jag bara dotter en hel helg.

Mammapappa, förbered er på intensiv ompyssling av mentalt instabil avkomma.

Jag är full av envishet, vilja och principer.
Jag är ingen "det är lugnt, det löser sig"-människa.
Det är inte diekt hälsosamt heller, men jag får iallafall saker gjorda.
Min erfarehet säger att har man en "det är lugnt"-attityd så strular saker oftast till sig, kör ihop sig eller blir svårare på ett eller annat sätt. Jag får panik av sånt tankesätt.

Jag är en planeringsmänniska, jag är raka motsatsen till en tidsoptimist och jag ser alltid till att ha ordnat och löst eventuella problem innan de uppstår. I den mån det är möjligt såklart.

Men att vara en sådan människa sliter fruktansvärt på både kropp och sinne.
Paniken och stressen ligger alltid och lurpassar och kan bryta ut precis närsomhelst.

Jag har alltid känt och tänkt ska man få någonting gjort, får man göra det själv.
Men av att alltid ta tag i saker, planera saker, få saker gjorda blir man utmattad.

En person med rak motsatt attityd har inte en möjlighet att förstå den nivån av utmattning. Inte en chans.

Och det tillför ännu mer stress i en redan stressad själ...


Nu står jag inför ett val.
Jag kan "Ta tag i det själv" och riskera stress och ångest. Fysisk och psykisk utmattning. Eller någonting ännu värre...

Jag kan ösa över det på någon annan och få dåligt samvete och "jag borde ju.."-tankar.

Eller inget av de överstående och välja ett alternativ som kostar pengar men sparar på psyket. Och annat...

Klimp and freaking grytbitar!

Idag är det dags igen.
Det är andra gången i hela mitt liv jag lagar denna undebara rätt.
Sist blev den Ok.
Idag hoppas jag ha kommit ännu ett litet steg närmre hur god den blir när min mamma gör den.
Jag vet att jag aldrig kommer komma i närheten...men lite iallafall.


Nu är the B and the T på ingång. Kramkalas!!

Jag behöver inget mer!

Alltså, nu har jag suttit på min röv tre kvällar i rad.
Enough!

Ikväll var det då T som åkte iväg på julbord med jobbet.
KUL.FÖR.HONOM
Jag köpte rökt lax och gubbröra på Ica maxi, men det känns ändå inte bättre. Det är ju slut nu!
Snåla arbetsplats som inte bjussade med respektive på julbordet. Jag är liten i maten- hur mycket kan det kosta liksom?!

I torsdags kändes det helt okej att få lite egen tid, men det har gått tre dagar nu. Jag är så otroligt trött på mig själv.

Jag skulle kunna roa mig med att bära skit ner till förrådet (som blev tömt i gårkväll faktiskt!) men nu har jag ingen lust... alls.
Det är dessutom väldigt ohälsosamt för mig att vara uttråkad.
För när jag är uttråkad äter jag.
Och T kom hem med två gigantiska Toblerone från kryssningen igår...

Det kan aldrig sluta väl...

Ofrivillig ledighet?

Idag hade jag en massa på min to do-list.
Städa, hämta mattan till köket (tack underbara svägis!) och kånka ner alla kartonger från "extrarummet" till källaren.
Det sistnämnda skulle bara det ta ungefär hela dagen men jag har stött på ett litet (?) problem...

Jag gick ner och skulle lokalisera vart vårat förråd och vår matkällare (ja, vi har tydligen en liten sådan också - awesome!) låg någonstans.
Logiskt borde vara att det är samma nummer på förråd som på lägenhet, right?
Så jag hittade det numret, men det var fullt med saker i både matkällare och förråd.

Alltså, vårat inflyttningsdatum var den 1:a...

Så nu har jag mailat - i brist på andra kontaktresurser - för att se om jag hade fel förrådsnummer.
This is not good. Vi lever i skräp och kartonger och vårat andra förråd är knök och behöver tömmas.

Håll tummarna!

Va fan?!!

Jag hade några höjdpunkter idag som inte kunde slå fel...

Jag skulle få äta vad jag vill - när jag ville - hur mycket jag ville
och
Jag skulle få gå omkring i T´s mysbrallor. Hela dagen!

But noooo....

Mina smaklökar har tydligen fått någon form av krupp.
Eller så har de bara bestämt sig för att jävlas, för allt smakar illa!
Inte smaklöst som när man är sjuk - utan illa, äckligt, blää.
Vad är det liksom?!

Och...

T har tagit med sig mysbrallorna.
På kryssningen.
Vem i helvete tar med sig mysbrallor på en kryssning?!


Ondska.

Jag har inte tid att blogga...

...jag är för upptagen med att internetshoppa!
Mattor, lampor, lakan och annat nödvändigt roligt krafs.

Men nu har jag slagit mig på fingrarna och tvingat mig bort från ellos, jotex, ikea och alla andra djävulspåfund.
Så, hur mår ni? Alla mina....tre? Fyra läsare?
Jag mår bra. Toppen faktiskt.

Tommy åker på kryssning idag, Bella ska till mormorn och morfarn och jag ska ha kvalitétstid med mig själv i 24 + something something timmar.
Möjligheterna är oändliga!
Jag får äta vad jag vill, sitta vid datorn hur länge jag vill, se vad jag vill på Tv.
Så har jag tänkt och varit jättepepp.
Men idag slog det mig....
Jag ska ju också äta ensam... titta på Tv ensam.
Och sova ensam.
Jag som bunkrat upp med zombiefilmer ikväll. Tänk om de är bra?! Hur fan ska jag kunna sova då?

Kattern är inte mycket till tröst.
De är ju givetvis de som förvandlas först!

Alltså, är det SÅ roligt?

Jag tyckte också den sk Laserturken var rolig (läs: helt åt helvete störd) när den/han kom ut.

Men det var då. Nu är det liksom passé, eller?
Det tycker iallafall jag.

Men det är tydligen fortfarande så roligt så man lägger upp en intervju med turken på Tankafetast.

Alltså, kom igen?
Stormen har lagt sig. Get over it.

Det ser inte lika jobbigt ut som det var...

Det här har jag roat mig med idag.

Bilderna gör inte riktigt mitt hårda slit rättvisa.
Jag kämpade från att Bella gick till skolan vid klockan åtta, tills att T kom hem från jobbet vid två. Och då kvarstod sambo- ,flickvän- och mammajobbet.
Alltså, det är väl inget "jobb" direkt. Men ni hajjar...

Jag var tvungen att klämma in en bild på den supermysiga blomman jag införskaffade från Plantagen idag också. I love it!

 

Jag har alltså skruvat ihop dessa skapelser själv! Ensam! Solo! Allene!
Woho!