Om hon bara visste...

Jag önskar att man visste som barn hur ont det gör i föräldrarna att vara "stränga och orättvisa".
Jag önskar att man visste då hur mycket kraft det krävs att orka stå emot att göra som sitt barn vill och önskar, och istället ge konsekvenser för illa beteende, ta ifrån favorit-leksaker och vara "dum".

Jag vill ge henne allt hon önskar. Jag vill ge henne världen.
Men det går inte, jag får inte. För jag är mamma.
Jag har ett jobb och ett ansvar att lära rätt och fel. Att forma mitt barn på det absolut bästa sätt jag förmår.
För att göra det måste jag gå mot hennes vilja mer än ofta och jag måste göra det rakryggad och bestämd.
Jag måste låta sårande ord och arga blicka studsa av mig.
Jag måste vara "världens dummaste", "en jättedålig mamma" och "sämst i världen".
Jag får inte ge vika, jag får inte vara svag. Iallafall inte så hon ser.
Jag får lägga det åt sidan och släppa ut det senare. När hon inte ser.
För jag vet ju att hon inte menar det. Jag vet ju hur det är att vara 9 år och arg.

Men ibland hinner man inte släppa ut i samma takt som det kommer in.
Då svämmar det över.

Nitti leaks

Alltså, det här är så stört kul.
Jag dör.

Underbara helg

Gårdagskvällen hos min gulliga bonusfamilj bestod av middag, drakbygge och drakflygning, sällskapsspel och tv-häng. Alldeles underbart!

Idag åkte jag och Bella ut till stallet. Meningen var att hon skulle rida på lilla Pluto, men han var sällskapshäst åt Faxan som skulle springa på travet och var inte hemma. Så vi lånade underbara Alma, världens goaste.
Så hon fick det stora nöjet (?) att lunka runt i paddocken med Bella på ryggen.
De var lika duktiga båda två!

Som vanligt rinner alla oros- och stressmoln av mig efter ett par timmar där ute...
Jag blir lugn ända in i själen. Iallafall ett par timmar.
Det spelar ingen roll att jag inte rider själv, pga rådande omständigheter, det räcker att bara vara där.

Fredagsmys?

Idag bytte jag och Bella ut vårat fredagsmys hemma mot att följa med T tills hans bjj-träning.
Kan inte han vara hemma med oss, får vi följa med honom.

Jag hade inga glasögon med mig och pojkarna brottades på mattan i andra sidan lokalen, så jag såg inte så mycket av vad de gjorde. Men T var nöjd efter de var klara så jag antar att det var en bra träning.

Jag roade mig med att titta på Bella när hon studsade runt som den söta lilla chimpans hon är.
Hon hittade tillochmed en ny vän:

Nu har mitt blonda lilla yrväder lagt sig och jag räknar ner till klockan tio då filmen Seven börjar.
Både jag och T är trötta så jag undrar vem som håller längst.
Jag blir väldigt förvånad om någon av oss håller hela filmen...

I morgon ska vi ha lördagsmys i Enviken hos T´s föräldrar. Vi stannar kvar över natten och min rare svärfar nämnde tydligen något om årets grill-premiär.
Det gillar vi!

Hall-makeover

Idag fick vi äntligen, med hjälp av våre otroligt snälla vän Joel, upp min efterlängtade hatthylla!
Innan dess var vi förbi Rusta där jag via det fantastiska intranätet, lokaliserat en skohylla jag ville ha. Inte bara fanns skohyllan inne (sån tur brukar vi inte ha) jag hittade även ett idealiskt väggskåp för nycklar och diverse annat småplock jag velat ha i hallen.

Bilderna blir inte superbra när jag tar med mobilkameran, men det går fanimig på två röda att slänga in dem på datorn (via BT) sen. Så so be it!

Glad tjej och en anings fattigare morfar

Till Isabelles födelsedag i år var det tänkt att mina föräldrar som vanligt (har blivit till ungefär vart annat år) skulle köpa en ny cykel till henne i födelsedagspresent.
Men tanken slog mig häromdagen att när hon väl fyller har halva sommaren, och en lång peroiod av cykelsäsongen, redan gått. Dessutom cyklar hon till skolan och den är slut för sommaren då.
Så jag tänkte att man kanske kunde hitta en ny cykel redan nu, så hon vekligen får nytta av den liksom.
Sagt och gjort. Igår var vi på cykeljakt och på andra affären sa det Klick!
Och en dag och lite "snälla morfar"-samtal senare ser det ut såhär:

Jag vet inte vad som skiner mest; den sprillans nya cyklen, solen eller min söta dotter.

Yummy yummy I got love in my tummy

Vi ses i augusti lilla tjejen!

Hemlängtan

Jag tror inte jag har längtat hem så här mycket såhär ofta sen jag flyttade hit.
Jag vill åka hem NU.
Mysa med mamma och pappa, kolla på tråkiga tv-program som pappa bestämmer, åka in till Södertälje och träffa mina vänner. Bara vara.

Hade det inte kostat så jäkla mycket att åka tåg tur och retur hade jag varit hemma mycket oftare. Man borde få någon form av resa hem och hälsa på-bidrag när man flyttar.

Nu ska det bli helt okej väder här hemma i Falun i veckan, jag har precis fått reda på att jag är bara har nationellt prov kvar i min Svenska B-kurs och jag är inte alltför stressad. Så att vara hemma ett tag till känns inte förödande direkt.
Så har jag ju T här.

Men ändå...

Min fina familj.

Mamma och pappas (min fd) katt Whiskey.
Fan vad katter kan njuta...

Bomull

Det har varit en bra helg. Jag tänker inte påstå något annat.
Men när helgen nu är slut kom alla faktum jag skjutit åt sidan för att ge plats åt att ha det så bra som möjligt.
Faktum jag inte tänker berätta mer detaljerat, men som i morse blev överväldigande.

Så åkte jag ut till stallet. Med en magknip bestående av stress, irritation och frustration som sammanfattades i en "är det så jävla svårt?-känsla".

Väl där möttes jag av ett par pigga välkomnande ögon, en mjuk päls och både fyrbenta och tvåbenta vänner.
Jag spenderade nästan två timmar med att åka vagn med ett perfekt sällskap, i ett helt okej vår-väder, samtidigt som jag hade utsikt över en helt underbart söt hästrumpa.

Det var det ett tag sen jag var i stallet. Igen. Och jag fattar inte varför jag inte bara skiter i alla löjliga måsten som alltid kommer i vägen och åker ut oftare. Jag behöver det.
Det är bomull för själen.

Bara ifallatt...

Bara ifall att jag inte visar det, säger det eller på annat sätt låter dig förstå hur mycket du betyder för mig så säger jag det nu.

Jag älskar dig.