Perfekt, men ändå inte

Jag vill säga att gårdagen var precis som jag önskat.
För det var den i det stora hela - stallet med mysfolk och myshästar, Enviken med bonusfamiljen och grillning hos vänner på kvällen.
Vi blev dessutom väldigt bortskämda och bjudna på både middag och efterätt så ett stort TACK för den fantastiska maten!

Men dåliga familjeangelägna nyheter gjorde att det inte kunde kännas bra ut i fingerspetsarna. Men trots detta så hade jag en helt underbar dag.
Såhär ska det vara. Inte varje helg nödvändigvis, men ofta. Oftare.


Idag tar jag ännu en vända till stallet och åker ut på en kör-tur med Tom och matte Jenny. Vädret är underbart och jag räknar ner tills jag får väcka T och åka ut!
Han har nattjobb så jag lär vänta iallafall ett par timmar till...

Bilder från löshoppningen igår. Klicka för att förstora.

Idag ska vi...

Idag utnyttjade jag det faktum att T brukar springa på MMA-träning i Borlänge till min fördel.
De ska ha lite löshoppning i stallet idag och jag ville SÅ gärna se på, men enda sättet att få upp min trötte sambo tidigt nog för att kunna skjutsa mig, var att påpeka att han faktiskt kan gå på sin träning som börjar klockan elva.
Detta, mina vänner, är vad som kallas för en Win Win situation!

Efter träning och stall åker vi raka vägen till Enviken där min svägerska är hemma på besök från Norrköping. Som jag längtar!
Visserligen har hennes besök tråkiga grunder då deras morfar är dålig.
Men jag har saknat henne och det ska bli kul att träffa henne, trots omständigheterna.

Jag tiggde åt mig en inbjudan hem till min vän Emelie genom en kommentar på hennes blogg häromdagen, och igår ringde hennes sambo och bjöd hem oss på lite grill och umgänge i kväll.
Tanken, och planen, är att vi ska hinna dit också efter Enviken.
Beroende på hur saker och ting utspelar sig där.

Jag som gnällde över bristen på social kontakt igår, är ju överlycklig över den fullspäckade dagen vi har framför oss.
Nu brukar det ju sällan gå som man planerar, men vi har ett schema!
Som innebär möten med människor och absolut ingen kontakt mellan min bakdel och soffan här hemma!

Wo-freakin-ho!

Jag sitter fast!

Alltså. Såhär ser mina dagar ut:
Klockan 7, klockan ringer - jag går upp och har morgonstund med Bella.
Klockan 8, pussar Bella hejdå och hon cyklar till skolan.
KLockan 8 - 16, jag sitter i den här förbannade soffan. Min variation i tillvaron kommer när jag behöver gå på toa, duscha eller har ärenden i köket.
Klockan 16-20, familjetid = handling, matlagning, middag, lite mer soffhäng.
Klockan 20-21.30, kvalitétstid med T.
Klockan 21.30, T åker till jobbet och jag lägger mig i sängen, zappar på Tvn och somnar.

Såhär ser det ut, varje dag.
Någon gång ibland har vi ett ärende på eftermiddagen. Då blommar jag. Jag kommer utanför dörren, får andas, se andra människor.

Jag kan inte påstå att mitt sociala umgänge i Södertälje var superintensivt.
Men jag hade ett.
Att träffa en kompis på stan var något man kunde planera på 5 minuter. Jag hade ett fullt tillfredställande kontaktnät.
Missförstå inte. De vänner jag har här i Falun uppskattas enormt! Och när jag väl träffar dem så är det alltid väldigt trevligt. Men det är inte samma sak.
Jag saknar de jag tog för givet i Södertälje. De där gamla som alltid funnits där.

Mycket av den här paniken över att inte ha ett socialt liv är ju pga av mina distansstudier. Jag pluggar ju hemifrån.
Det är ju helt annorlunda när jag har jobb.
Det är så sjukt (sjukt!) lång tid kvar tills jag börjar jobba.
Jag behöver ett kontaktnät. Socialt umgänge.

Det är sjukt att jag får en kick av att åka till affären och handla, bara för att det innebär att jag kommer utanför dörren.

Needs

Jag har återupptäckt en grej.
En grej som jag inte riktigt kan förstå hur jag klarat mig utan så länge.

Om hon bara visste...

Jag önskar att man visste som barn hur ont det gör i föräldrarna att vara "stränga och orättvisa".
Jag önskar att man visste då hur mycket kraft det krävs att orka stå emot att göra som sitt barn vill och önskar, och istället ge konsekvenser för illa beteende, ta ifrån favorit-leksaker och vara "dum".

Jag vill ge henne allt hon önskar. Jag vill ge henne världen.
Men det går inte, jag får inte. För jag är mamma.
Jag har ett jobb och ett ansvar att lära rätt och fel. Att forma mitt barn på det absolut bästa sätt jag förmår.
För att göra det måste jag gå mot hennes vilja mer än ofta och jag måste göra det rakryggad och bestämd.
Jag måste låta sårande ord och arga blicka studsa av mig.
Jag måste vara "världens dummaste", "en jättedålig mamma" och "sämst i världen".
Jag får inte ge vika, jag får inte vara svag. Iallafall inte så hon ser.
Jag får lägga det åt sidan och släppa ut det senare. När hon inte ser.
För jag vet ju att hon inte menar det. Jag vet ju hur det är att vara 9 år och arg.

Men ibland hinner man inte släppa ut i samma takt som det kommer in.
Då svämmar det över.

Nitti leaks

Alltså, det här är så stört kul.
Jag dör.

Underbara helg

Gårdagskvällen hos min gulliga bonusfamilj bestod av middag, drakbygge och drakflygning, sällskapsspel och tv-häng. Alldeles underbart!

Idag åkte jag och Bella ut till stallet. Meningen var att hon skulle rida på lilla Pluto, men han var sällskapshäst åt Faxan som skulle springa på travet och var inte hemma. Så vi lånade underbara Alma, världens goaste.
Så hon fick det stora nöjet (?) att lunka runt i paddocken med Bella på ryggen.
De var lika duktiga båda två!

Som vanligt rinner alla oros- och stressmoln av mig efter ett par timmar där ute...
Jag blir lugn ända in i själen. Iallafall ett par timmar.
Det spelar ingen roll att jag inte rider själv, pga rådande omständigheter, det räcker att bara vara där.

Fredagsmys?

Idag bytte jag och Bella ut vårat fredagsmys hemma mot att följa med T tills hans bjj-träning.
Kan inte han vara hemma med oss, får vi följa med honom.

Jag hade inga glasögon med mig och pojkarna brottades på mattan i andra sidan lokalen, så jag såg inte så mycket av vad de gjorde. Men T var nöjd efter de var klara så jag antar att det var en bra träning.

Jag roade mig med att titta på Bella när hon studsade runt som den söta lilla chimpans hon är.
Hon hittade tillochmed en ny vän:

Nu har mitt blonda lilla yrväder lagt sig och jag räknar ner till klockan tio då filmen Seven börjar.
Både jag och T är trötta så jag undrar vem som håller längst.
Jag blir väldigt förvånad om någon av oss håller hela filmen...

I morgon ska vi ha lördagsmys i Enviken hos T´s föräldrar. Vi stannar kvar över natten och min rare svärfar nämnde tydligen något om årets grill-premiär.
Det gillar vi!

Hall-makeover

Idag fick vi äntligen, med hjälp av våre otroligt snälla vän Joel, upp min efterlängtade hatthylla!
Innan dess var vi förbi Rusta där jag via det fantastiska intranätet, lokaliserat en skohylla jag ville ha. Inte bara fanns skohyllan inne (sån tur brukar vi inte ha) jag hittade även ett idealiskt väggskåp för nycklar och diverse annat småplock jag velat ha i hallen.

Bilderna blir inte superbra när jag tar med mobilkameran, men det går fanimig på två röda att slänga in dem på datorn (via BT) sen. Så so be it!

Glad tjej och en anings fattigare morfar

Till Isabelles födelsedag i år var det tänkt att mina föräldrar som vanligt (har blivit till ungefär vart annat år) skulle köpa en ny cykel till henne i födelsedagspresent.
Men tanken slog mig häromdagen att när hon väl fyller har halva sommaren, och en lång peroiod av cykelsäsongen, redan gått. Dessutom cyklar hon till skolan och den är slut för sommaren då.
Så jag tänkte att man kanske kunde hitta en ny cykel redan nu, så hon vekligen får nytta av den liksom.
Sagt och gjort. Igår var vi på cykeljakt och på andra affären sa det Klick!
Och en dag och lite "snälla morfar"-samtal senare ser det ut såhär:

Jag vet inte vad som skiner mest; den sprillans nya cyklen, solen eller min söta dotter.