Jag undrar hur de som bestämmer saker tänker ibland...
De som bestämt att pappan bara ska få tio dagar ledigt när bebis föds tillexempel. Tio dagar är för lite. Alldeles stört för lite.
T började jobba ikväll... Så frånochmed nu ska jag alltså sköta varje natt helt ensam.
Natten som är värst.
När mjölken är tunn, bebis är som kinkigast och mamman som tröttast.
Hur har de tänkt??
T åkte för två timmar sen och jag är redan nära att bryta ihop.
Jag tror inte det är meningen att man ska fixa det här ensam...
