Det här står på min önskelista just nu:
Att Nova-Li blir frisk
Att få vår nya frysbox installerad och klar för storhandling.
Att Nova-Li blir frisk.
En liten tv till köket.
Att Nova-Li blir frisk.
En hylla i duschen som sitter FAST.
Att Nova-Li blir frisk.
En bred byrå till vardagsrummet, med förvaring. (exempelvis denna från Ikea: http://m.ikea.com/se/sv/catalog/products/art/70103349/)
Och...
Att Nova-Li blir frisk!
Igår nämnde jag att jag behövde ett par varma slip in-tofflor.
Idag budade jag hen dessa.
51 pix!
(plus frakt. Men det behöver vi ju inte tala om)
Varför sätter de fickor på byxor (pyjamasbyxor) som är i bebisstorlekar??
Ska Nova-Li 4 månader lägga saker där?
Det måste ju både kosta och ta mer tid...
Lämnar sjukisbebis (fast det tar emot i mammahjärtat) hemma och åker med Bella ner på stan.
Natten har varit djävulsk!
Nova-Li har varit så snorig och haft så svårt att komma till ro...
Amning en kvart, sova en kvart.... Heeela natten.
Idag tror jag vi ska försöka ta oss ut lite iaf. Hon har ingen feber och frisk luft gör gott!
Fispruttan... Mitt hjärta blöder <3
Det har blivit mer än ett par vändor i bärselen idag.
Och ungefär hundra amningar...
Bort dumma sjukisbaciller, bort!
Det är så stört hur samma situation ena stunden kan kännas tuff och orättvist, medans den andra tillfällen känns som ett privilegium.
Jag har Nova-Li större delen av tiden, varje natt och varje förmiddag. Jag kommer bara iväg korta otroligt väl inplanerade stunder. Min egentid är alltså rätt minimal.
Det är så eftersom T har nattjobb och jag ammar. Nova-Li tar inte flaskan, och äter vissa perioder varannan timme - dag och natt.
Detta känns ibland oerhört orättvist och jobbigt.
Men också Vet jag hur lyckligt lottad jag är som får det starka bandet till min friska, välmående, vackra dotter.
Och egentligen skulle jag inte byta plats med min sambo för allt i världen!
Men så kommer stunder som denna...
Efter en tuff natt. Förkyld mamma vill sova. Förkyld bebis vill äta och snutta hela tiden.
Bebis vinner.
T var hos en kompis och drack ett par öl och snackade lite (sådär som killar gör...) igår kväll. Han sover än.
Jag skulle komma iväg en vända på stan idag, ensam. Men pga Novas tillfälliga mat- och sovklocka så hinner jag inte.
Så just nu, bara i den här stunden, känner jag att det är tufft och orättvist.
