Åldersnoja? I dont think so!

Igår hade vi tjejkväll.
Tills Tommy kom klockan 22, då blev det tjej + en killekväll.

Tanken var att vi skulle ut senare på kvällen , men runt halv elvatiden fick en av oss migrän och då fick alla en ursäkt för att inte behöva gå ut.
Inte behöva gå ut.

Ursäkta, hur gammal är tant?

Fast egentligen vägrar jag acceptera att det nödvändigvis har med åldern att göra.
Att jag börjar bli gammal.

Jag tror att det ofta handlar om rutiner;

Har man varit uppe tidigt hela veckan, varit sjuk eller stressad osv så är det klart att kroppen säger ifrån. Eller?

Och prioriteringar...

Fast jag tror dock att prioriteringarna kan ha med åldern att göra ibland.

När jag var yngre och singel prioriterade jag nog att gå ut och träffa folk, även fast jag var trött och pank.

Nu känns det mera värt att vara hemma och mysa med pojkvän, vakna pigg och välmående än att gå ut och spendera pengar man egentligen inte har.


Och var ju faktiskt huvudsaken att jag fick träffa tjejerna, utgång eller ej.