Nu har jag påbörjat mina sista 7 timmar i fångenskap.
I eftermiddag åker jag till Faluland och pojkvän.
4 dagar ledigt. Känns bra!
Jag har blivit nyförälskad i ett av mina gamla favoritband Journey.
Och allt tack vare Jim Carrey och Yes man.
Det är så roligt att återupptäcka musik som man brukade lyssna på jättemycket förr och som på något sätt fallit i glömska...(i mitt fall byte av dator)
Som Journey nu till exempel.
Förra vecka återupptäckte jag Fleetwood Mac.
Innan det var det Rainbow.
Jag har funnit hur viktig musik är.
Det är som om den utlöser någon form av endorfin i kroppen som får mig att må bättre.
Som gör att saker känns lättare.
Kan det vara så?
Kan en så enkel sak som musik vara så stämningsförändrande?
Isåfall, vem behöver lyckopiller?
Jag hittade den! :) Hehe. Lyckopiller behöver ingen, anser jag. Falsk lycka och dessutom beroendeframkallande. Kul att vara "lycklig" för att man tagit ett piller liksom.. Det är crap! Hoppas du får en bra dag i vårsolen ;) Skönt som satan ute! Kram/Emelie
SvaraRadera