Vakna till verklighetsförankring

Idag vaknade jag innan klockan ringde (dvs innan min radio slogs igång med "Lugna favoriter" på en mild skön volym).

Isabelle hade sovit Hela natten i sin egen säng.

Hon gick upp på en gång och utan att jag bad henne gick hon och klädde på sig kläderna, borstade tänderna och håret och gjorde frukost åt sig själv.

Vid såna här tillfällen slås jag av hur stor hon blivit. Så fort!


Häromdagen var jag och mamma och handlade kläder till henne.
Jag envisades med att storlek 110 var fullkomligt lagom.
Mamma sa att tillochmed 116 var i minsta laget och visade med handen hur lång hon faktiskt var.

Jag skrattade och undrade om Isabelle haft platåskor på sig när mamma mätt henne, för Så lång är hon inte!

Det visade sig att jag har levt i förnekelse de senaste åren för visst fan var hon så lång!
Och lite till.

NÄR hände detta??

Igår låg hon i min famn och drack välling.

Idag sitter hon och skriver sms på sin mobiltelefon.