Bloggen blir lidande. F´låt.
Men sen är det nästan också så att det helt enkelt pågår för mycket saker för att jag ska kunna knappa ner allting här.
Hela den här faderullan med jobbet tar all hjärnverksamhet och det blir inget över till...något.
I morgon har jag möte med min fantastiska chef.
Då ska beslutet rulla fram ur min mun in i hans öron - jag slutar.
Eller, förhoppningsvis är jag fortfarande anställd och kanske har chans att få arbeta som assistent till någon annan.
Jag räknar dagarna tills jag får gå till jobbet och mitt arbete faktiskt är uppskattat, där man inte blir sänkt innan ordet "godmorgon" ens uttalats, där iallafall någon dag är fylld av annat än gnabb, suckar och gnäll.
Det är så himla synd. Det fanns potential.
Bara en fjärdedel av "miljön" stod ensam för det dåliga...
Det här är så rätt beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar