Idag har jag:
Storstädat hela "jobbet".
Cyklat till mitt möte med min chef
Blivit uppsagd
Lagat mat till min familj
Varit och handlat
Läst läxor med Isabelle
Innan jag får vila ska jag:
Göra kvällsmat till Isabelle
Duscha Isabelle
Ta fram nya kläder till Isabelle
Lägga Isabelle
Duscha själv
Äta kvällsmat
Mitt i alla "måsten" blinkar meningen Du är arbetslös, ha panik! i hjärnan hela tiden.
Jag VET att jag ville det här. Allt är bättre än att stanna på ett ställe som var så illa.
Men ändå.
Verkligheten är att vara arbetslös är inte bara fattigt, det är drygt som fan.
Jag VILL ju jobba!
Men vi har så många "men". Jag kan inte ta vadsomhelst eftersom T jobbar störtskift och har bandet som tar en jäkla massa fritid.
Och så har jag Isabelle. Prio ett.
Bah...
Jag är helt slut.
Både i kropp, hjärna och i hjärta.
Är det så konstigt?
Ja och lika fan så blir det en ny dag och barnen svälter fortfarande i Afrika!:) Löve u!
SvaraRadera