söndag 17 oktober 2010

Mamma ringde...

...så nu sitter dockan och väntar på att få åka till Trosa och bo hos mamma och pappa.

Egentligen är jag inte förvånad.

Men jag tror att det emotionella värdet är lite större för mamma än för mig.
Precis som det skär lite i mitt hjärta när Bella inte ser något intresse i vissa saker som jag tycker är fantastiskt betydelsefullt.

Men jag är ganska lättad.
Jag ville ju faktiskt inte slänga den...








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar