Så, idag är alltså sista dagen i "frihet". Det låter väldigt dramatiskt och egentligen är enda anledningen till att jag sätter en negativ klang på det är att jag är så sjukt nervös.
Jag spelar ofta mina kort bekvämt och säkert, jag gillar sitationer där jag känner mig hemma.
Att göra något nytt har alltid varit mer oroligt och jobbigt än förväntansfullt och intressant.
Även om de känslorna såklart också funnits där så är de liksom i skuggan av oron.
Jag måste hela tiden påminna mig själv om att det är det här jag VILL, KAN och BEHÖVER.
Jag börjar ju skolan i morgon god damnit!
Det är första steget på en jääättelång resa mot att bli vad jag (efter 27 år) äntligen kommit på att jag vill bli när jag blir stor.
Jag ska befinna mig på Västra skolan klockan 9 i morgon för för introduktion. Jag är spänd, förväntansfull. Och Livrädd.
Jag har väldigt svårt för såna krystade sociala sammanhang.
Massor av folk samlade i en liten sal. Och så jag.
Så känns det. Alla är normala och jag är konstig. Alla tittar på mig och tänker jättejättedumma saker.
För er alla sociala och utåtriktade människor där ute så låter detta säkert störtlöjligt. Men jag vet att det finns en massa människor som är precis likadana som jag.
Vad gör man åt detta?
Föreställer sig alla nakna?
Låtsas vara någon annan, någon jättesocial och självsäker?
Det känns som jag ska hålla föredrag för tusentals högt upp satta människor, men jag ska ju bara befinna mig i en sal tillsammans med en hög vanliga Falubor. Folk som är där för exakt samma anledningar som jag.
Det här är ett klockrent fall av hur svårt det är att "Välja sina tankar" hur mycket man än försöker och vill.
Du kan mer än du tror.
SvaraRaderaDu behöver en dos självkänsla! Här får du en av mig! Det kommer gå jättebra, klart du är nervös men när det väl börjar tror jag du kommer tycka det känns bra. De andra tänker lika lite konstiga tankar om dig som du gör om dem - dvs inga alls! Och om någon nu mot förmodan skulle göra det, vad spelar det för roll?! ;)
SvaraRaderaJag förstår vad du menar, jag blir oxå nervös och mår dåligt när man ska göra något nytt men alltid när de är avklarat så tänker jag" Vad var det jag mådde dåligt över, varför var jag så nervös?" För varenda gång så har det inte vart så svårt eller jobbigt utan då har jag skapat en massa negativ och oroliga energier i flera timmar/dagar som har tagit över mig, hela min inställning och panikångest attacken är nära heeela tiden, och till vilken nytta för efteråt så var det inte så farligt?? Så nu "låtsas" jag att jag har gjort det här 10000 gånger och det lätt som en plätt, sen så tror jag om man har börjat med det dåliga tänkandet så fortsätter det negativa tänkandet nästa gång och nästa.. Så bryt det negativa tänkandet och tänk "jag klarar det här, paniken ska inte vinna och jag dör inte av en panikångest attack" och det viktigaste "ANDAS" för om du inte gör det så slår hjärtat ännu fortare och det skapar ännu mer panik!
SvaraRaderaDu klarar det här Marie, en massa människor gör det här så varför skulle inte du kunna och ingen tänker illa om dig för vem kan göra det :))
Jag tror på dig, så ta dig i kragen, följ din dröm och andas och säg högt att "jag förtjänar det här, jag klarar det här, jag är stark,vacker och bäst"
kramkram