Om hon bara visste...

Jag önskar att man visste som barn hur ont det gör i föräldrarna att vara "stränga och orättvisa".
Jag önskar att man visste då hur mycket kraft det krävs att orka stå emot att göra som sitt barn vill och önskar, och istället ge konsekvenser för illa beteende, ta ifrån favorit-leksaker och vara "dum".

Jag vill ge henne allt hon önskar. Jag vill ge henne världen.
Men det går inte, jag får inte. För jag är mamma.
Jag har ett jobb och ett ansvar att lära rätt och fel. Att forma mitt barn på det absolut bästa sätt jag förmår.
För att göra det måste jag gå mot hennes vilja mer än ofta och jag måste göra det rakryggad och bestämd.
Jag måste låta sårande ord och arga blicka studsa av mig.
Jag måste vara "världens dummaste", "en jättedålig mamma" och "sämst i världen".
Jag får inte ge vika, jag får inte vara svag. Iallafall inte så hon ser.
Jag får lägga det åt sidan och släppa ut det senare. När hon inte ser.
För jag vet ju att hon inte menar det. Jag vet ju hur det är att vara 9 år och arg.

Men ibland hinner man inte släppa ut i samma takt som det kommer in.
Då svämmar det över.