Trosa

Alltså.
Det är så himla underbart att vara hemma.
Ännu mer underbart är att T är med.

Idag skulle det vara sol och inplanerat var en promenad och middag i Trosa och en sväng förbi min brors mc-klubb för lite överlämning av påskägg till hans barn.

Men solen lyser med sin frånvaro (ha..ha..ha) och kikar den inte fram så blir iallafall promenaden inställd.
Jag har precis varit nere i sjöstugan och väckt T som är lite privilegiad med sovmorgon efter att ha nattjobbat en vecka.

Mamma bakar en sockerkaka och jag väntar ivrigt på att få lägga vantarna på skål och slickepott. Vi har alltså spolat tillbaka tiden ca 20 år för tillfället...