Ja...

...det är ju bra att någon använder den...

Novan och mamman

Lite lek efter en runda på stan...

Kusin med flickvän på besök

Igår...

Igår hade jag en sån där dag.
En sån dag som liksom suddar ut alla andra dagar. Och som får de dåliga att trollas bort helt!

Först en helt okej natts sömn. Nova vaknade några gånger för mat, men två timmar i stöten i 8 timmar är godtagbart!
På eftermiddagen fick vi besök av min kusin och hans söta flickvän. Tillsammans avnjöt vi en mindre lyckad köttfärspaj made by yours truly...
Efter middag och prat, fika och mer prat gick jag över till en av mina två underbara bonussystrar för en fika.
Inte sista gången om jag får bestämma.

Nu har jag precis lagt lilla söta och hoppas få avnjuta en lunch i lugn och ro.
Håll tummarna!

Trettiofem fotoförsök senare...

...en bild på oss som inte är suddig!

Nu...

...går det att läsa inlägget under!

Ibland blir jag kär all over again...

Min sambos sms till mig när jag sitter hos frisören...

Man är inte snygg under tiden...

..är det april snart?!

Nu är det sådär igen..

..sådär mindre bra.
Sådär så jag vill skriva ner det så det försvinner.

Men det här kan jag inte skriva. Inte här iallafall.

Hur får man bort det då?

Bring it vintern!

Sprojlans nya mukluks! Värda varenda krona!

Förut...

...låg jag här. Och var tjock och hade skitont ungefär vartredje minut..
Sen gjorde det mer ont. Sådär ont så man inte tror det kan göra mer ont. Då gör det ont lite till.

Sen kom hon.
Det underbara.

<3

Dagens

Lasse!

14:e april....

...kommer denne fantastiskt begåvade man till Falun!

Gissa vem som kommer vara där?!

Jaaaaag!!

Bonusfamiljshelg!

Den här helgen skulle egentligen B till sin far. Men i absolut allra sista sekunden ångrade hon sig och ville stanna hemma och gå på en klasskompis kalas (nej förlåt, Fest måste man tydligen säga. Kalas är ju för småbarn fick jag lära mig av min alldeles för vuxna 9-åring).

Så Bella gick på Fest och jag, Nova-Li och Tommy åt middag med hans föräldrar hemma hos oss.
I lördags var vi på lager 157 och shoppade. Jag och B köpte saker vi ville ha  och T köpte saker han behövde. (=strumpor och kallingar), Jämn och fin fördelning där tycker jag!
Efter lager styrde vi mot Enviken och blev bjudna på alldeles rykande färskt älgkött. Givetvis var det stört gott.

I söndags blev det en till shoppingrunda på Kupolen i Borlänge. Denna gång till Nova och en liten present till lilla Linneas dop på söndag.
Efter det, åter igen, en tur till Enviken och en minst lika god middag igen.
Jag tror svärmor får börja ta betalt, så ofta som vi äter där...
Men mysigt var det!


Jag tänkte att det var dags för ett inlägg bestående av mer ord än bilder.
Så en helg-up date fick det bli.
Om det är mer stavfel än vanligt så är det för att jag inte har glasögonen på mig och inte ser vad jag skriver.

Och så har jag fått tillbaka min underbara nackspärr och positionen jag sitter och skriver i är inte jättebekväm.. så jag har skyndat mig lite.
Så jag slutar skriva nu.
Så.
Hej!

Present från blivande gudfar..

Så klockrent!!

Roliga grejen i bilen...

Lugnet....

...efter stormen. <3

Kusinmys

Nova-Li hade turen att få mysa med en massa kusiner i helgen.
Här är hon med kusin Melvin och kusin Eddie.

På väg!

Hem

Så.
Idag åker jag hem. Jag tror ingen undgått att se att jag längtar. Att jag behöver få träffa mina vänner och min familj. Den halvan som finns där, så himla långt borta.
Pappa har jag inte fått krama om sen juli. Mina vänner där hemma var det ännu längre sen.
Jag måste få längta hem.
Jag måste ju få längta hem och Åka hem.
Annars kan jag ju aldrig få längta tillbaka hit. Hem.
Man kan ha två hem. Bevisligen.

Jag har ett underbart liv här. Ett underbart liv som ibland inte är lika underbart hela tiden.
Men vems liv är det?
Ibland känner jag att jag verkligen skulle behöva träffa mina vänner eller min familj som finns där. Och eftersom de är just där och inte här så blir jag ensam.
Bara just då.
Om man behöver något som inte finns hos en just då, så saknar man det ju.
Även fast man är överöst med kärlek och omtanke precis där man är.
Man uppskattar och älskar tillbaka innerligt ändå. Trots att man saknar något annat.

Jag är en väldigt känslosam människa. En impulsiv, känslosam människa.
Bloggen är mitt skräphål. Där kastar jag de impulsiva känslorna, så de sprids för vinden liksom. Och försvinner ut från mitt huvud.
Då försvinner de lika fort som de kom.
Vanligtvis skriver jag ett känslostormigt inlägg, låter det spridas för vinden och tar sedan bort det när det inte längre känns.
Så jag kan ersätta med det jag vanligtvis känner - lycka, tacksamhet och tillfredställelse.
Men ibland tar det ett tag, ibland glömmer jag bort det.

Det här är ett kändlostormigt inlägg. Men det här tänker jag inte ta bort. För det här betyder mer.
För fler.

Så. Nu åker jag hem.
Så jag kan få åka tillbaka. Hem.

Vill bara meddela...

..att min lilla prinsessa, som vanligtvis äter varannan timme, inatt sov mellan halv elva och halv fyra.
Non - freakin - stop!

Jag vågar inte hoppas på att detta blir rutin. Men bara av den, någorlunda sammanhängande (jag vaknar ju fortfarande så fort hon gnyr lite...) , sömnen så har minst tre nya hjärnceller aktiverats i mitt trötta huvud!

Redo för vinter

Jacka, byxor och skor.
Minusgrader - bring it!

...fast inte än, för jag har inte fått mina förbokade Mukluks än!

Jag och mina prinsessor

Supersen middag

Vi blev lite efter i planeringen... Men det är aldrig försent för stuvade mackisar och falukorv!