Lång dag

I morgon ska Tommy ha sin 25-årsfest.

Det betyder att idag kommer vi ha tusen saker att göra.

Jag har spenderat hela förmiddagen med att tvätta, plocka och kolla på Satc (mest av det sistnämnda) och när Tommy vaknar ska vi åka och handla att vi kommer behöva.

Det är Massor!
Vi kommer få gå i flera olika affärer i flera timmar.
Och jag älskar det!

Sedan ska vi åka hem till hans föräldrar och få hjälp av hans mamma att baka lite pajer tills i morgon.
Vi tänkte göra 3 olika sorters pajer, köpa lite kallskuret och lite bröd/kex och ost.
Till det gör vi en jättesallad!


Efter pajbakningen väntar dammsugaren och skurborsten ivrigt på att få uppfylla sitt syfte här hemma.
Jag är inte lika ivrig...



Kan meddela att katterna har piggnat till också efter deras lilla ingrepp.
Det visade de starkt genom att välja rangordning (slåss så hårtussarna flyger) kl 6.30 i morse.

Jag minns den gamla goda tiden, 10 timmar tidigare, då de låg däckade av narkosen....

Tröttmössor

Vi har två väldigt, väldigt trötta katter här hemma...

Veterinären

Idag var vi hos en veterinär i Borlänge för att kastrera Ville och Rocki.

Det var på tiden.

Det var dock en väldigt skum veterinär, i en väldigt skum klinik.

Inget såg speciellt sterilt ut, hans son och hund bröt sig in i rummet "under tiden" och på väggen hängde det en massa olika uråldriga veterinärredskap.

Jag vet inte om han ville att folk skulle se att han varit veterinär hela hans 90-åriga liv (jag bara gissar) och hade det istället för diplom eller om han tröttnat på yrket och ville skrämma bort patienternas hussar och mattar.

Jag kan ju säga att jag va på god väg ut när jag såg något som hette "förlossningskedja och ögonklo".

Men nu är det gjort iallafall och de nyknipsade tu ligger och sover sött.

Betydelsefullt

Efter en väldigt otursam förmiddag med försenad kollektivtrafik och ofungerande eluttag, var jag tillslut framme i mitt älskade Faluland!

Det var bestämt att jag skulle ringa och väcka tommy (som jobbat natt) klockan halv två så han kunde hämta mig på stationen.
Men jag bestämde mig för att vara Snälla flickvännen och låta honom sova och ta en promenad hem till honom istället.

När vi rullade in på perrongen var jag trött, frusen och less på det mesta och ångrade därför mitt beslut en smula.

Men gjort är gjort. Nu var de försent att ringa ändå.

Jag suckade lite och påbörjade den (egentligen inte speciellt långa) vandringen hem till Tommy.

Men jag kom inte ens ifrån plattformen innan jag såg min fina, underbara Otroligt omtänksamme pojkvän stå där och vänta på mig.

Då hade han ställt klockan, anat att jag tänkte gå själv när jag inte ringt halv två som vi sa, och bestämt sig för att överraska mig.


Trött, frusen och less blev genast Pigg, varm och lycklig.

Tänk att så lite kan göra så mycket.

Positiviteten går Inte i släkten

Jag;
Dumma dag!
Först är bussen sen så jag missar pendeln till Stockholm.
Kris!
Tänk om jag missar tåget till Falun!

Sen är pendeln sen.
Ännu mer kris!

Jag Hinner med nöd och näppe.

Men väl på Falu-tåget så funkar inte elen i uttagen.
= Ingen dator= Inget Sex and the city!

Jag känner panikångestattacken komma krypande.


Mamma;
Men du han ju iallafall med tåget.
Det är nog din turdag, du kanske ska köpa en lott!


Kunde jag inte fått ärva hennes positiva inställning?

Alanya here I come!

I allafall om 81 dagar.

Men det är så skönt att ha det att se fram emot.


För er som inte vet så har mina föräldrar en lägenhet i Alanya, så det blir minst en tripp ner dit varje sommar.

Vanligtvis bara en vecka, som går så förbaskat fort så man undrar om någon snabbspolat den bara för att jävlas.

Men den här gången bestämde vi (Jag och Tommy) att vi åker två veckor!
Jag älskar den bestämmelsen!

Det perfekta i alltihop är att mamma kommer ner dit Isabelle sista veckan så jag behöver inte vara ifrån henne så länge.


Nu behöver jag bara hitta den där fjärrkontrollen man snabbspolar med så det blir 23:e Maj nån gång!

Jag ser ljuset!

Igår var jag övertygad om att jag hade gjort något fruktansvärt fel i mitt liv och Någon bestämde sig för att straffa mig just den kvällen.

När jag skulle cykla hem hade det snöat över en decimeter.
Min fina helsvarta cykel såg ut som en Yin o Yang-symbol. Svart och vit.

Jag fick också erfara hur otroligt svårt det är att trampa i en decimeter nysnö och samtidigt ha stormbyar med snö piskande i ansiktet.
Motvind verkar vara ett återkommande inslag i mina cykelturer.

Jag lärde mig också att snö är halt. Väldigt halt.

Jag halkade omkull med cykeln En och en halv gång.
En gång vid en busshållplats där det Aldrig står några människor klockan tio på kvällen.
Förutom ikväll såklart.

Och en halv gång då jag frivilligt slängde omkull cykeln när den var på väg att okontrollerat skena ut i en trafikerad korsning.
Bromsarna tar inte så bra i nedförsbacke när det är halt ute.

När jag kom hem var jag pank, trött, kall och hade jag haft en morot till näsa hade Ingen kunnat se skillnad på mig och snögubben som stod och log hånfullt mot mig på gården.


Men! Tisdagen ser mer lovande ut än måndagen. Big time!

Mamma ringde och väckte mig i morse, berättade att hon och pappa ska hjälpa mig med biljetten till Faluland och en storhandling.

Jag ser ljuset i tunneln.

Jag har precis bokat biljetten och mamma är på väg in nu så ska vi åka och handla och hämta Tommys födelsedagspresent!

Sedan väntar ett arbetspass till (den här gången lämnar jag cykeln hemma) och i morgon, Falun!

Självporträtt?

En helt ny nivå av Måndagsångest

Jag är pank.

Inte pank som i "Jag har iallafall ett par hundra på kontot"-pank.
Utan Verkligen pank!
P-A-N-K!

Jag betalade nyss mina räkningar och nu har jag exakt nittiofem kronor och femtiofem öre på kontot.

Idag är det Måndagen den 2a Mars.

Det är exakt 25 dagar kvar till nästa lön.


Härliga tider, Strålande tider

Jag?

Åldersnoja? I dont think so!

Igår hade vi tjejkväll.
Tills Tommy kom klockan 22, då blev det tjej + en killekväll.

Tanken var att vi skulle ut senare på kvällen , men runt halv elvatiden fick en av oss migrän och då fick alla en ursäkt för att inte behöva gå ut.
Inte behöva gå ut.

Ursäkta, hur gammal är tant?

Fast egentligen vägrar jag acceptera att det nödvändigvis har med åldern att göra.
Att jag börjar bli gammal.

Jag tror att det ofta handlar om rutiner;

Har man varit uppe tidigt hela veckan, varit sjuk eller stressad osv så är det klart att kroppen säger ifrån. Eller?

Och prioriteringar...

Fast jag tror dock att prioriteringarna kan ha med åldern att göra ibland.

När jag var yngre och singel prioriterade jag nog att gå ut och träffa folk, även fast jag var trött och pank.

Nu känns det mera värt att vara hemma och mysa med pojkvän, vakna pigg och välmående än att gå ut och spendera pengar man egentligen inte har.


Och var ju faktiskt huvudsaken att jag fick träffa tjejerna, utgång eller ej.