Skräddarsytt

Jag älskar möjligheten jag har att kunna byta pass på mitt jobb.

Den här veckan, till exempel, skulle jag jobba hela helgen och vara ledig onsdag och torsdag.
Men jag bytte bort ett pass i helgen mot ett mitt i veckan och får på så sätt tillbringa mer tid med Tommy och Bella.
Skitbra!

Det är guld värt att ha arbetskamrater som är villiga att byta runt på det sättet.


Men det är ju såklart ohållbart i längden.

Att vara mamma, ha ett heltidsjobb och ha ett distansförhållande är förbannat klurigt.
Det kräver mycket, inte bara av mig utan även av Isabelle och min familj.

Men vi siktar ju framåt.

Snart så...

Dagen efter

Jag älskar igår!

Alla va glada och trevliga och maten var väldigt uppskattad.

Allt gick så himla bra!

Utom för Tommys kompis Jochen som dansade lite för våldsamt, trillade in i dörrkarmen och slog sig så illa att han fick åka ambulans till sjukhuset. Drama.

Men det hade gått bra, inget allvarligt som tur var.

Av sina vänner fick Tommy ett presentkort på tatueringsstudion Par i Hjärter.

Väldigt uppskattat.

"Salladsbordet"

Tommy vid Champangebordet

Jag skulle tagit kort på pajerna Tommys mamma gjorde, men jag hann inte innan de blivit attackerade av hungriga vänner.

Och jag kan meddela att såhär snyggt och fint såg det inte ut i morse när jag vaknade...

Och en lång dag blev det

Vi har verkligen fått så mycket gjort idag.

Jag är stolt över oss.

Efter att ha handlat upp, vad som kändes som, halva Ica Maxi´s sortiment åkte vi ut till Tommys mamma och pappa i Enviken för lite hjälp med pajbakning.


Fast det var mest hon som bakade paj, jag och Tommy hjälpte med mindre avancerade saker som att hacka lök och strimla kyckling (tillräckligt avancerat för mig).

Resultatet blev en kyckling och baconpaj, en tacopaj och en broccolipaj.

Att döma av doften från pajerna kommer de gå åt som smör i morgon!


Nu ska jag se ett avsnitt av Sex and the city (läs; tio) och sen krypa ner brevid en varm, underbar pojkvän och vara lyckans lycklig över att han inte jobbar i natt.

Lång dag

I morgon ska Tommy ha sin 25-årsfest.

Det betyder att idag kommer vi ha tusen saker att göra.

Jag har spenderat hela förmiddagen med att tvätta, plocka och kolla på Satc (mest av det sistnämnda) och när Tommy vaknar ska vi åka och handla att vi kommer behöva.

Det är Massor!
Vi kommer få gå i flera olika affärer i flera timmar.
Och jag älskar det!

Sedan ska vi åka hem till hans föräldrar och få hjälp av hans mamma att baka lite pajer tills i morgon.
Vi tänkte göra 3 olika sorters pajer, köpa lite kallskuret och lite bröd/kex och ost.
Till det gör vi en jättesallad!


Efter pajbakningen väntar dammsugaren och skurborsten ivrigt på att få uppfylla sitt syfte här hemma.
Jag är inte lika ivrig...



Kan meddela att katterna har piggnat till också efter deras lilla ingrepp.
Det visade de starkt genom att välja rangordning (slåss så hårtussarna flyger) kl 6.30 i morse.

Jag minns den gamla goda tiden, 10 timmar tidigare, då de låg däckade av narkosen....

Tröttmössor

Vi har två väldigt, väldigt trötta katter här hemma...

Veterinären

Idag var vi hos en veterinär i Borlänge för att kastrera Ville och Rocki.

Det var på tiden.

Det var dock en väldigt skum veterinär, i en väldigt skum klinik.

Inget såg speciellt sterilt ut, hans son och hund bröt sig in i rummet "under tiden" och på väggen hängde det en massa olika uråldriga veterinärredskap.

Jag vet inte om han ville att folk skulle se att han varit veterinär hela hans 90-åriga liv (jag bara gissar) och hade det istället för diplom eller om han tröttnat på yrket och ville skrämma bort patienternas hussar och mattar.

Jag kan ju säga att jag va på god väg ut när jag såg något som hette "förlossningskedja och ögonklo".

Men nu är det gjort iallafall och de nyknipsade tu ligger och sover sött.

Betydelsefullt

Efter en väldigt otursam förmiddag med försenad kollektivtrafik och ofungerande eluttag, var jag tillslut framme i mitt älskade Faluland!

Det var bestämt att jag skulle ringa och väcka tommy (som jobbat natt) klockan halv två så han kunde hämta mig på stationen.
Men jag bestämde mig för att vara Snälla flickvännen och låta honom sova och ta en promenad hem till honom istället.

När vi rullade in på perrongen var jag trött, frusen och less på det mesta och ångrade därför mitt beslut en smula.

Men gjort är gjort. Nu var de försent att ringa ändå.

Jag suckade lite och påbörjade den (egentligen inte speciellt långa) vandringen hem till Tommy.

Men jag kom inte ens ifrån plattformen innan jag såg min fina, underbara Otroligt omtänksamme pojkvän stå där och vänta på mig.

Då hade han ställt klockan, anat att jag tänkte gå själv när jag inte ringt halv två som vi sa, och bestämt sig för att överraska mig.


Trött, frusen och less blev genast Pigg, varm och lycklig.

Tänk att så lite kan göra så mycket.

Positiviteten går Inte i släkten

Jag;
Dumma dag!
Först är bussen sen så jag missar pendeln till Stockholm.
Kris!
Tänk om jag missar tåget till Falun!

Sen är pendeln sen.
Ännu mer kris!

Jag Hinner med nöd och näppe.

Men väl på Falu-tåget så funkar inte elen i uttagen.
= Ingen dator= Inget Sex and the city!

Jag känner panikångestattacken komma krypande.


Mamma;
Men du han ju iallafall med tåget.
Det är nog din turdag, du kanske ska köpa en lott!


Kunde jag inte fått ärva hennes positiva inställning?

Alanya here I come!

I allafall om 81 dagar.

Men det är så skönt att ha det att se fram emot.


För er som inte vet så har mina föräldrar en lägenhet i Alanya, så det blir minst en tripp ner dit varje sommar.

Vanligtvis bara en vecka, som går så förbaskat fort så man undrar om någon snabbspolat den bara för att jävlas.

Men den här gången bestämde vi (Jag och Tommy) att vi åker två veckor!
Jag älskar den bestämmelsen!

Det perfekta i alltihop är att mamma kommer ner dit Isabelle sista veckan så jag behöver inte vara ifrån henne så länge.


Nu behöver jag bara hitta den där fjärrkontrollen man snabbspolar med så det blir 23:e Maj nån gång!

Jag ser ljuset!

Igår var jag övertygad om att jag hade gjort något fruktansvärt fel i mitt liv och Någon bestämde sig för att straffa mig just den kvällen.

När jag skulle cykla hem hade det snöat över en decimeter.
Min fina helsvarta cykel såg ut som en Yin o Yang-symbol. Svart och vit.

Jag fick också erfara hur otroligt svårt det är att trampa i en decimeter nysnö och samtidigt ha stormbyar med snö piskande i ansiktet.
Motvind verkar vara ett återkommande inslag i mina cykelturer.

Jag lärde mig också att snö är halt. Väldigt halt.

Jag halkade omkull med cykeln En och en halv gång.
En gång vid en busshållplats där det Aldrig står några människor klockan tio på kvällen.
Förutom ikväll såklart.

Och en halv gång då jag frivilligt slängde omkull cykeln när den var på väg att okontrollerat skena ut i en trafikerad korsning.
Bromsarna tar inte så bra i nedförsbacke när det är halt ute.

När jag kom hem var jag pank, trött, kall och hade jag haft en morot till näsa hade Ingen kunnat se skillnad på mig och snögubben som stod och log hånfullt mot mig på gården.


Men! Tisdagen ser mer lovande ut än måndagen. Big time!

Mamma ringde och väckte mig i morse, berättade att hon och pappa ska hjälpa mig med biljetten till Faluland och en storhandling.

Jag ser ljuset i tunneln.

Jag har precis bokat biljetten och mamma är på väg in nu så ska vi åka och handla och hämta Tommys födelsedagspresent!

Sedan väntar ett arbetspass till (den här gången lämnar jag cykeln hemma) och i morgon, Falun!