Hästens bön

Det här är fanimej den vackraste och ärligaste dikt som finns.
De sista två raderna...

Fodra och vattna mig väl

Var vänlig mot mig

Ryck inte i tyglarna eller tömmen

Slå mig inte då jag inte förtjänar det

Ge mig inte för tungt lass

Sko mig väl

Skydda mig om sommaren för solhettan

Skydda mig om vintern för kalla betsel

och lägg täcket på min rygg

Smek mig någon gång

Jag bär dig

Jag drar dig

Jag lever endast för dig

Till sist, då mina krafter är slut

tag mitt liv på minst plågsamma sätt