fredag 13 mars 2009

Sanning


Klicka för förstoring





Vakna till verklighetsförankring

Idag vaknade jag innan klockan ringde (dvs innan min radio slogs igång med "Lugna favoriter" på en mild skön volym).

Isabelle hade sovit Hela natten i sin egen säng.

Hon gick upp på en gång och utan att jag bad henne gick hon och klädde på sig kläderna, borstade tänderna och håret och gjorde frukost åt sig själv.

Vid såna här tillfällen slås jag av hur stor hon blivit. Så fort!


Häromdagen var jag och mamma och handlade kläder till henne.
Jag envisades med att storlek 110 var fullkomligt lagom.
Mamma sa att tillochmed 116 var i minsta laget och visade med handen hur lång hon faktiskt var.

Jag skrattade och undrade om Isabelle haft platåskor på sig när mamma mätt henne, för Så lång är hon inte!

Det visade sig att jag har levt i förnekelse de senaste åren för visst fan var hon så lång!
Och lite till.

NÄR hände detta??

Igår låg hon i min famn och drack välling.

Idag sitter hon och skriver sms på sin mobiltelefon.



torsdag 12 mars 2009

Överanalysering?


Okej, tänk er det här scenariot i en film, serie etc...

"En man och en kvinna. Romantiken är oändlig. Man ger kvinna en ask (i sammet givetvis). Kvinnan öppnar asken och finner ett fantastiskt diamanthalsband (eller vilket förbannat halsband som helst...) Hon blir hänförd, gärna en tår eller två. Kvinnan tar håret över axeln och mannen hjälper kvinnan att knäppa halsbandet i nacken."

Nu till den stora frågan;

Hur kommer det sig att Kvinnorna i dessa scener Aldrig redan bär ett halsband när hon får denna gåva??

Hon Visste ju inte att hon skulle få ett halsband...

Hur realistiskt är det liksom?!
Gärna ska hon bära en axellös klänning också...djup uringning.

Har ni aldrig tänkt på det?

Jag kan inte minnas en endaste scen då kvinnan redan haft ett halsband på sig.


Om jag är på mitt allra mest analyserande humör kan sånt här förstöra en hel film för mig...

Praktexempel: Pretty Woman

Sex And The City

Behöver jag egentligen säga mer?

Näst efter mina underbara Vänner är det den absolut bästa serien så gått.
Någonsin!

Jag har varit i total sex and the city-koma de senaste veckorna och idag har jag avslutat mitt maraton med att se filmen.
Lika underbar som serien, såklart!

Efter varje avsnitt har jag svävat längre och längre bort från verkligheten och nu tror jag det är dags att sticka hål på min lilla Sex and the city-bubbla och landa på jorden igen.

Note to self; Jag bor inte i NY, jag äger inte ett enda par skor som kostar över 500 spänn och min garderob består av kläder från Hm och Gina tricot Inte Prada och Versace.


Men å andra sidan skulle jag inte byta mitt liv mot alla Versacekläder och Pradaskor i världen.

Jag har världens underbaraste, sötaste dotter och en pojkvän som är mer än jag någonsin vågat drömma om.


Så, Carrie och Mr Big, släng er i väggen!



onsdag 11 mars 2009

Lycka


Jag snubblade över en fin liten vers....


Lycka är att minnas Gårdagen

Drömma om Morgondagen

Och att leva Idag


Så sant som det är sagt, ellerhur?


Tusen frågor om Chans

Man måste våga Chansa för att Vinna!


Måste man våga Chansa för att Vinna?


Hur stor chans vågar man egentligen ta?
Och är Vinsten värd chansningen?



Vad händer man om man inte chansar?
Förlorar man då?


Kan man förlora Även om man chansar?


Vågar man låta bli att chansa och riskera att förlora?



tisdag 10 mars 2009

Ett minne blott?

Kommer ni håg våren?
Den där årstiden då allt börjar grönska, temperaturen stiger och det här vita täcket på marken är borta?

Jag minns den vagt.


En liten påminnelse för er som glömt.


måndag 9 mars 2009

Skräddarsytt

Jag älskar möjligheten jag har att kunna byta pass på mitt jobb.

Den här veckan, till exempel, skulle jag jobba hela helgen och vara ledig onsdag och torsdag.
Men jag bytte bort ett pass i helgen mot ett mitt i veckan och får på så sätt tillbringa mer tid med Tommy och Bella.
Skitbra!

Det är guld värt att ha arbetskamrater som är villiga att byta runt på det sättet.


Men det är ju såklart ohållbart i längden.

Att vara mamma, ha ett heltidsjobb och ha ett distansförhållande är förbannat klurigt.
Det kräver mycket, inte bara av mig utan även av Isabelle och min familj.

Men vi siktar ju framåt.

Snart så...


söndag 8 mars 2009

Dagen efter

Jag älskar igår!

Alla va glada och trevliga och maten var väldigt uppskattad.
Allt gick så himla bra!


Utom för Tommys kompis Jochen som dansade lite för våldsamt, trillade in i dörrkarmen och slog sig så illa att han fick åka ambulans till sjukhuset. Drama.
Men det hade gått bra, inget allvarligt som tur var.


Av sina vänner fick Tommy ett presentkort på tatueringsstudion Par i Hjärter.
Väldigt uppskattat.

"Salladsbordet"

Tommy vid Champangebordet

Jag skulle tagit kort på pajerna Tommys mamma gjorde, men jag hann inte innan de blivit attackerade av hungriga vänner.

Och jag kan meddela att såhär snyggt och fint såg det inte ut i morse när jag vaknade...

fredag 6 mars 2009

Och en lång dag blev det

Vi har verkligen fått så mycket gjort idag.

Jag är stolt över oss.

Efter att ha handlat upp, vad som kändes som, halva Ica Maxi´s sortiment åkte vi ut till Tommys mamma och pappa i Enviken för lite hjälp med pajbakning.


Fast det var mest hon som bakade paj, jag och Tommy hjälpte med mindre avancerade saker som att hacka lök och strimla kyckling (tillräckligt avancerat för mig).

Resultatet blev en kyckling och baconpaj, en tacopaj och en broccolipaj.

Att döma av doften från pajerna kommer de gå åt som smör i morgon!


Nu ska jag se ett avsnitt av Sex and the city (läs; tio) och sen krypa ner brevid en varm, underbar pojkvän och vara lyckans lycklig över att han inte jobbar i natt.