Alldeles strax åker jag upp till mora.
I morgon är det då dags.
Ett sista och slutligt farväl till en fantastisk man.
Morfar.
Jag har aldrig varit på begravning, men jag antar att man aldrig "vänjer sig".
Det finns väl inga sätt att mentalt förbereda sig?
Jag vet att det kommer bli otroligt smärtsamt.
För min egen del och för alla andras.
Men jag ser fram emot det på ett sätt.
Det behöver avslutas för att alla ska kunna gå vidare.
Morfar förtjänar ett fint och kärleksfullt avsked.
Det ska han få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar