Ibland är jag så less på mitt jobb så jag vill spy.
Eller, kanske inte så mycket mitt jobb, mer att jobba överhuvudtaget.
Men ibland, som idag, känner jag mig som världens lyckligaste anställd.
Alla tre på jobbet, min brukare, hans fru och den andra assistenten, var krassliga och förkylda idag och stackarna låg alla tre raklånga hela eftermiddagen, vilket betydde att jag var totalt sysslolös.
Jag skulle sluta halv fem.
Varje minut kändes som tre år.
Tio i tre säger min chef: "Men Marie, gå hem med dig. Vad ska du sitta här för när vi ändå bara ligger här?"
Det var som om hon läste mina tankar.
Men vilken arbetsgivare säger så?
Den bästa, I tell you!
Så hem gick jag, fast först hämtade jag Bella på skolan och handlade mat så slapp T göra det.
Lika glada var vi alla tre.
Ikväll har jag tvättstuga och jag är så trött så jag tror jag dör.
Men jag har sovmorgon i morgon så jag ska pusha mig till max ikväll för att kunna njuta ordentligt av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar