Minus skidor, kyla och total utmattning.
Istället är jag uppkrupen i soffan, under min vita fluffiga filt. Så mycket bättre.
Jag tror, TROR, jag börjar bli på bättringsvägen gällande min mardrömslika förkylning.
Förutom ett litet misstag igår, så jag gav mig utanför dörren för att titta på T´s MMA-träning, så har jag skött mig exemplariskt. Värme, Vila och Vatten.
Jag har sköljt min arma näsa med saltlösning flera gånger om dagen och jag har druckit min blåbärsoppa.
Jag känner så himla tvungen att vara frisk till i morgon.
I eftermiddag kommer Bella hem efter sportlovet hos mormor och morfar och helgen hos sin pappa, så i morgon är det tillbaka till verkligheten. Tidiga mornar, läxläsning, middagsplaneringar... dessutom ligger jag sjukt mycket efter i mitt eget skolarbete. Det är så himla dumt att vara sjuk då.
Dessutom har jag inte varit i stallet på evigheter och det känns ända in i märgen.
Jag vill inget hellre än att åka ut dit och stoppa näsan i en hästhals. Andas en stund och bara vara.
Veckan som kommer nu är knökfull med skolarbete och T´s kommande födelsedag på torsdag. Jag vill trycka på paus. Tiden räcker inte till, hur mycket jag än vrider och vänder på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar