Idag var vi inne i Södertälje och Tveta kyrka för farmors urnsättning.
Sista viloplatsen.
Det var en kort stund.
En man med kostym stod och väntade på oss vid graven med farmor i en väska.
Pappa sänkte ner urnan, sedan gick farbrorn iväg.
Vi ville inte lämna graven öppen, så pappa tog saken i egna händer och öste jord över hålet själv. Det var lite symbolsikt och fint. Att han fick göra det själv.
Farmor fick en bukett handplockade blommor vi stannade för att plocka längs vägen.
(Farmor, du ska veta att jag stod face to face med en huggorm i jakten på blommorna, den du!)
Det var liksom inte sorgligt alls. Ingen var ledsen. Vi skojade och skrattade lite om hur farmor var. På ett bra sätt. Ett lättsamt sätt. Som att farmor bara hade tyckt det var bra att pappa själv öste igen graven med jord. Hon litade liksom inte på någon annan än pappa. Skulle hon ha något gjort så ringde hon pappa. Alltid. Hade någon annan fyllt igen hålet hade det säkert bara blivit fel liksom.
På tisdag fyller jag och farmor år.
Det blir konstigt att fylla år ensam. Hur kul är det liksom??
♥
4 kommentarer:
Vad fint, kram.
Fint Marie! Kramar
Så fint skrivet!
Fint!
Skicka en kommentar