Alltså, jag måste berätta!

Ni vet hur man kan vara lite sådär förvirrad när man är nyvaken? Att det kanske tar någon hundradels sekund innan man vet var man är om man drömt något?
Det brukar ju oftast bara hålla i sig en väldigt väldigt kort stund och inte vara så extremt. Men inte för alla...

Min sambo var ute med grabbarna igårkväll.
"Ett par öl" sådär ni vet.

Inatt halv fyra vaknar jag och märker att jag inte hört honom komma hem än, så jag går upp och hittar honom i soffan i vardagsrummet. fullt påklädd, sovandes med Tvn igång.
Så jag säger något i stil med: "Jaha? Hur länge har du varit hemma?"

Han vaknar till, sätter sig upp, tittar på mig och säger:
"Men vaddå!? Du vet att jag alltid använder den här busken som huvudkudde när Kiki (hans syster) är hemma!"

Ehh? Va?

Jag frågar vad han menar och undrar hur mycket "Ett par öl" blev egentligen.
Man tror ju att han ska komma till sans efter detta men istället börjar han göra världens utläggning om denna buske.
Han pekar mot armstödet på soffan (som han för övrigt inte ens låg på) och verkligen artikulerar:
"Ja! Den HÄR svartvinbärsbusken! Jag har alltid den som kudde när Kiki är hemma!"
(Denna vinbärsbuskebuske är då en buske som står nere vid deras brygga vid sjön i Enviken kan jag ju klargöra också)

Jag vill också påpeka att han sitter upp, fullständigt klarvaken och börjar bli aningens irriterad över att jag inte verkar fatta vad han säger.

Jag - som nu börjar bli ganska nervös över min sambos mentala tillstånd - påpekar försiktigt att vi faktiskt inte ens Är i Enviken. Och det Finns inte någon buske här hemma. I soffan. Men han fortsätter övertala mig om att han visst sover på den där förbannade busken, i vad som känns som en evighet.

Jag försöker hålla en lugn och sansad ton och prata så han förstår.
Då får jag till svar:
"Varför pratar du med mig som att jag är dum i huvudet?!"
Jag svarar:
"Älskade vän, för att du beter dig som att du är dum i huvudet..."

Då var jag tydligen elak.

Jag börjar tänka i banorna om jag ska ringa ambulans eller fly fältet, människan är ju uppenbarligen Inte vid sina sinnens fulla bruk.
Men jag väljer att gå på toaletten istället - samla tankarna lite. Så jag suckar åt honom och går iväg.


När jag kommer tillbaka har han vaknat ur sin, vad som måste vara en psykos, och är äntligen sig själv igen. Vilket betyder att han då vet om att det inte finns någon buske, att han inte är i Enviken och att han inte ens sover med huvudet på någon buske när han är i Enviken.
Han fattar inte själv vad han sagt och varför, men vi är båda överens om att han måste ha drömt något och att hans hjärna sov aningens längre än hans kropp och talförmåga gjorde.

Jag vill tala om också att konversationen om denna buske varade i minst 5 minuter.
Det är inte ok.

Och det blev garanterat, trots hans försök att övertyga mig om motsatsen, inte bara "ett par öl" under kvällen ute med grabbarna....