Tufft

Det är så stört hur samma situation ena stunden kan kännas tuff och orättvist, medans den andra tillfällen känns som ett privilegium.

Jag har Nova-Li större delen av tiden, varje natt och varje förmiddag. Jag kommer bara iväg korta otroligt väl inplanerade stunder. Min egentid är alltså rätt minimal.

Det är så eftersom T har nattjobb och jag ammar. Nova-Li tar inte flaskan, och äter vissa perioder varannan timme - dag och natt.

Detta känns ibland oerhört orättvist och jobbigt.
Men också Vet jag hur lyckligt lottad jag är som får det starka bandet till min friska, välmående, vackra dotter.
Och egentligen skulle jag inte byta plats med min sambo för allt i världen!

Men så kommer stunder som denna...
Efter en tuff natt. Förkyld mamma vill sova. Förkyld bebis vill äta och snutta hela tiden.
Bebis vinner.

T var hos en kompis och drack ett par öl och snackade lite (sådär som killar gör...) igår kväll. Han sover än.

Jag skulle komma iväg en vända på stan idag, ensam. Men pga Novas tillfälliga mat- och sovklocka så hinner jag inte.

Så just nu, bara i den här stunden, känner jag att det är tufft och orättvist.