Det här är så kul så jag måste visa.
Men jag slänger med en varning för att man måste lida igenom att både se och höra den fasansfullt irriterande Tom Bergeron... förlåt för det.
Idag fick jag ett enormt sug efter kycklingenchiladas.
Jag har ett kanonrecept som vilket spån som helst klarar av med förbundna ögon.
Kycklingfilé, gul lök, creme fraiche tomat och basilika, tortillabröd och maaassa riven ost.
Piece of freakin cake!
Iallafall, min söta dotter har ett väldigt begränsat antal maträtter hon tycker om.
Eller ett begränsat antal ingredienser hon tycker om rättare sagt.
Typ krossade tomater, lök, bacon, alla typer av varma grönsaker osv går inte... Hon är ganska svår när maten är lite åt det kryddstarka hållet också, även om kryddstarkt för henne är mer smakrikt för mig.
Eftersom dagens middag innehöll både lite smakrikedom och gul lök fick hon välja vad hon ville ha istället (jag försöker göra middagar som vi äter allihopa, men med en liten kräsen 8-åring får man ibland göra undantag för att glädja sina egna smaklökar).
Hon valde nudlar.
Alltså, nudlar för mig är något man äter i absolut nödfall. Det finns Inget annat hemma, man har ont om tid eller man är pank. Då äter man nudlar.
Men min dotter älskar nudlar!
Och även fast jag vet det så kändes det lite dumt att slänga upp en fet enchilada på sin egen tallrik och ett lass nudlar på hennes....
Jag fick lite bättre samvete när jag lyckades få i henne en leverpastejmacka också.
Jag har lite ångest över att jag är så värdelös på att slänga upp bilder här. Men jag har inte tillräckligt med ångest för att anstränga mig mer än såhär just nu.
Så här ser det ut hos oss just nu. Bella har suttit en halvtimme med en skiva lingongrova (hon är helt otrolig på att äta långsamt den ungen...) och tittat på Bolibompa samtidigt.
Den här veckan jobbar T dagpass... Vilket betyder att min stackars fladdermus måste släpa sig upp runt 5-snåret på morgonen och befinna sig på jobbet till klockan 6.
Dessutom får han inte använda (missbruka) snooze-funktionen på alarmet eftersom jag gärna vill somna om och ringer klockan femton gånger på mogonen är det ganska kört...
T´s dagvecka infaller var nionde vecka och detta betyder också att stackars B måste straska hela vägen till skolan på mornarna dessa veckor. Det är inte kul i all snö, men det är vad hon måste göra.
Hon gillar det inte och jag gillar det inte.
Så fort den här sabla snön försvinner kan hon iaf cykla. Vi längtar efter våren båda två. Men mest hon. Cykla är livsfarligt.
Idag är det slapplördag hemma hos oss.
Vi tog en kort runda och en snabbfika på stan i förmiddags, mest eftersom jag behövde komma ut i luften efter flera dagar instängd i min lägenhet.
Nu har vi precis avverkat dagens första film ("F" hette den, och jag höjer ett varningens finger till er som tänkt se den - Don´t!. Den är värdelös) och T är på jakt efter korv, bröd och bostongurka som ska få bli dagens middag.
Korv med bröd ska inte underskattas.
Sen väntar några fler, förhoppningsvis inte lika värdelösa, filmer, en påse ostbollar, 2 lite coca cola, en bytta marängsviss, en bytta daimglass och diverse andra magknipsframkallande godsaker.
Och Det, mina vänner, är vad som kallas slapplördag!
Idag är dagen då man får vara vaken hur länge man vill och mysa.
Istället drunkar min stackars geniala hjärna i snor och jag kommer med all säkerhet somna innan skymningen ikväll.
Det spelar iochförsig ingen större roll om jag somnar tidigt eftersom min söta dotter lämnar mig för sin far hela helgen och min söta sambo har träning ikväll.
Världens chans att plugga - men så var det de där med hjärnan full av snor då.
I övrigt saknar jag doften av hästbajs och hö.
Att ha börjat umgås med hästarna efter min långa tids frånvaro, för att sedan sakta men säkert inse att jag så småningom kommer få lov att vara ifrån dem igen, är som att ge en fd alkoholist ett par månaders fri tillgång till sprit - för att sedan gå igenom hela avvänjningsprossesen igen. Tortyr alltså.
Jag trodde bara inte att begränsningen skulle komma så snart.
Nu ska jag bädda ner mig i soffan och gosa med den katt som anmäler sig frivillig.
Jag ska fira min usla uppdatering på bloggen genom att klaga på Halebops v-är-d-e-l-ö-s-a reklamer.
De har gjort EN bra reklam och det är den där asballa ungen med trumman. Han är skön.
Men utöver det?!
Den sista nu exempelvis, bruden som sitter och sjunger (jag antar att det är vad hon gör).
Det är SÅ dåligt så jag vill spy.
Det kanske är hela meningen med deras reklamer...
Inte att man ska vilja spy, utan att de ska vara dåliga. Omöjliga att förstå.
För jag har ju faktiskt lagt Halebop på minnet tack vare deras vidriga reklamfilmer...
Bra jobbat Halebop.
I övrigt kan jag meddela att jag ligger på dödens kant.
Igår la jag mig direkt när Bella somnat vid åtta, gick upp med henne vid 6 i morse för att sedan totaldäcka igen när hon åkt till skolan.
Och jag är ingen "somna om-are".
Hela kroppen gör ont och jag har helt tryckt bort all ångest för att jag inte får något skolarbete gjort. Herregud, min hjärna är ju trasig!
Idag ska jag knapra alvedon och äta skogaholmsmackor och bara tycka synd om mig själv.
Sedan ska jag samla mina sista krafter ikväll och baka med Bella.
Hennes dumma mamma har varit allt annat än social den senaste veckan och det är dags för lite kvalitétstid.
Hon röstar för kladdis och jag röstar för muffins.
Så jag tror vi ska göra chokladbollar.
Ja då har mamman åkt hem.
Det är hemskt tråkigt och det är hemskt tomt här hemma nu.
Tomt och tråkigt!
Dessutom måste hon råkat få med sig min självdisciplin för det är egentligen meningen att jag ska plugga nu. Men det gör jag inte.
Däremot är jag väldigt sugen på att hämta B´s godis som blev över från helgen och slänga på ett rykande färskt Desperate housewifes...
I morse var jag på synundersökning. Av två anledningar: Dels för en ansökan om körkortstillstånd (mitt tredje...) och dels för att jag anser att mina glasögon blivit sämre. Vilket uppenbarligen betyder att det är min syn som försämrats. Hej Jag heter Marie och jag är 65 år.
Alltså, jag måste bara tillägna ett par rader åt min mamma.
Hon är liksom bäst.
Alltså, ni fårstår nog inte. Hon är bäst på riktigt.
Inte som alla andra som är bäst utan verkligen bäst.
Nu har hon varit här i nästan en vecka. En vecka som gått snabbare än svoosch.
Hon är så otroligt behövd så jag fattar inte hur jag klarar mig alla de massvis av veckorna hon Inte är här.
I morgon åker hon hem. Panik.
Nu blir vi ju ensamma?! Det går ju inte!
Jag förstår inte ens varför hon ska åka hem över huvudtaget.
Jag är ju här.
Det där med att bli vuxen och klippa navelsträngen, att klara sig utan mamma.
Det är säkert en jättebra grej. För andra.
Men det passar inte mig.
Ingen borde behöva bo mer än en kvart från sin mamma.
Speciellt inte 30 mil.
Det är bara fel...