Mamma

Alltså, jag måste bara tillägna ett par rader åt min mamma.

Hon är liksom bäst.

Alltså, ni fårstår nog inte. Hon är bäst på riktigt.
Inte som alla andra som är bäst utan verkligen bäst.

Nu har hon varit här i nästan en vecka. En vecka som gått snabbare än svoosch.
Hon är så otroligt behövd så jag fattar inte hur jag klarar mig alla de massvis av veckorna hon Inte är här.
I morgon åker hon hem. Panik.
Nu blir vi ju ensamma?! Det går ju inte!

Jag förstår inte ens varför hon ska åka hem över huvudtaget.
Jag är ju här.

Det där med att bli vuxen och klippa navelsträngen, att klara sig utan mamma.
Det är säkert en jättebra grej. För andra.
Men det passar inte mig.

Ingen borde behöva bo mer än en kvart från sin mamma.
Speciellt inte 30 mil.
Det är bara fel...