Någon sa till mig häromdagen att jag är naiv. Fast på ett bra sätt.
Hur är man det?
Är jag det?
Jag vet att jag har haft en förmåga att leva ett par decimeter ovanför marken hela mitt liv, men jag har trott att jag vuxit ifrån det på äldre dagar (!).
Jag har har ju barn, fast jobb och egen lägenhet.
Hur kan man vara naiv då?
Jag får ju också kämpa för saker jag vill ha.
Jag vet att man måste jobba till sig det goda i livet.
Ingenting är gratis.
Jag funderade ett tag på det där och kom fram till att jag kanske är naiv ändå.
Det finns väl säkert olika sorters naivitet?
Jag kanske har varit naiv genom att tro att man kan göra allt man vill, bara man lägger manken till.
Fast det vill jag ju ändå inte sluta tro.
Det senaste dygnet har varit fullt av tankar, känslor och viljor.
Vad vill jag? Check.
Vad kan jag? Check.
Vad ska jag? Hur gör jag? Otroligt inte check.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar