En del som följer hjärnan och en del som följer hjärtat.
Ett Förnuft och en Känsla
Ibland samarbetar dessa två, då flyter saker på bra.
Men ibland är de som natt och dag och drar en åt två olika håll.
Då blir det jobbigt.
Vad lyssnar man på i sådana lägen?
Jag går nästan alltid efter känsla.
Jag har märkt att om man gör det så får man inte vara ifred för förnuftet.
Det är som att ha två såna där "mini-jag" på axlarna, en ängel och en djävul (i det här fallet ett förnuft och en känsla-ingen ondare eller godare än den andra).
Vilken väg man än väljer att gå så sitter den andra på axeln och gnäller för att man inte valde deras väg.
Stämmer klyschan "lyssna till ditt hjärta" alltid?
Man har ju förnuft av en anledning, den där lilla rösten som säger vad man Borde göra.
Men känslan är ju så stark...
Om de bara kunde komma överens lite oftare, vad enkelt allt hade varit då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar