Bella stod brevid och skar äppelklyftor.
Nu har vi precis kommit från akuten.
Så kan det gå om man har dåligt mammaomdöme.
Det var dock inte så farligt som det lät, hon fick tejpa lite och sen ett jättefint orange plåster.
Men ändå.
Det skär i hjärtat när barnen gör sig illa.
När det dessutom är av anledningar man själv hade kunnat förhindra gör det extra ont.
Hon ville ju så gärna...
En annan sak som är så himla konstig är min egen reaktion när Isabelle blöder.
Jag har inte speciellt svårt att hantera blod och sår på andra.
Men på henne är det skitjobbigt!
Jag fick väcka T som kom till undsättning och var toppenpappan medans jag satt brevid med blodtrycksfall och illamående.
Bra där mamma Marie...
Isabelle var superduktig och hanterade (stundtals iaf) hela situationen med stort lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar