Det brukar funka. Att blogga bort hjärnspöken och andra ovälkomna tankar och känslor.
Men när jag inte längre har min (älskade,underbara) lap tre decimeter åt vänster så tar latheten över skriva-av-sig-behovet och bloggen blir lidande.
Att gå ääända ner i källaren till T´s dator, för att sedan ändå få psykbryt på hans tangentbort från helvetet, känns inte supervärt.
Men, en liten update kan ni väl få ändå.
Jag har jobbat, ätit och sovit.
Så.
(Jag lovar, mer intressant än så har det inte varit i mina kvarter)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar