Vår katt har sina egna speciella sätt att tala om saker för oss.
I natt sprang han omkring som ett jehu i sovrummet, klöste på sängen och var en allmän pain in the ass.
Jag blev skitförbannad såklart och fattade inte varför.
Jag har inte fattat varför de andra tusen gångerna han har betett sig likadant heller.
När jag kommer upp till köket på morgonen ser jag orsaken till hans hysteriska nattsudd.
Matskålen ekar tom. Renslickad.
Då kommer jag ju på. Liksom jag gjort de tidigare tusen gångerna morgonen efter. Varje gång han hållit på sådär är hans matskål tom. Varje gång.
Och varje gång tänker jag att det är så bra, för nu vet jag ju varför han gör så nästa gång. Då behöver jag bara fylla på käk så får jag sova sen!
Och varje gång glömmer jag bort det...
Undrar om vår katt tycker jag är efterbliven...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar