Som vanligt när det känts bra, om än bara för ett tag eller under speciella omständigheter, så hamnar jag alltid här igen.
Är det dags att jag inser faktum?
Förhoppningarna stiger. Har jag kanske fel? Kommer det ändå kanske? Bara för att sen sjunka tillbaka till verkligheten igen.
Nej. Jag har nog inte fel.
Jag är ju den enda som övertygar mig.
1 kommentar:
va?
Skicka en kommentar