...glömmer jag.
Raderar, suddar bort.
Jävligt blä just nu.
Saker går inte alls som jag önskar och det känns åt helvete.
En bergochdalbana har väl både toppar och dalar?
Jag borde inte gnälla.
Barnen svälter i Afrika.
Dessutom är det nog nu ändå.
Jag är klar med att vara självdestruktiv, martyr och offer.
Jag KAN och jag VILL.
På tisdag åker jag hem. Det är nog precis vad som behövs och det känns riktigt rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar