Den har egentligen inte speciellt mycket med inlägget att göra, men det var det klurigaste jag kom på.
Jag har räknat ihop mina + T´s "smålån" och krediter.
Jag har fåt ungefär tretton hjärtattacker och mindre hjärnblödningar under den tiden.
FY FAN vad skit man samlar på sig. Och med man så menar jag Jag.
T´s är ganska harmlösa, och där är de flesta krediter tillochmed tagna tillsammans med Mig. Mitt as.
När chocken lagt sig och jag återhämtat mig så funderade jag på hur vi kan få bort skiten.
Våran nuvarande månadskostnad för alla de här krediterna (och den jävla räntan) är störd.
Så, jag kollade upp privatlån.
Det är riktigt bra och jag har klottrat ner ett par eventuella lösningar på papper som jag ska presentera för min kära sambo sen.
Det skulle inte bara sänka månadskostnaden radikalt, utan även förkorta avbetalningstiden.
Detta kommer han bli varse om när han ser mina fint uträknade och noga genomgångna kråkor på pappret!
Jag är mäkta stolt över mig själv för att ha tagit tag i detta och räknat ut en bättre lösning. Men jag är också jävligt förbannad och skamsen över hur jag kunde ta på mig så mycket skit...
Det är lätt att vara efterklok...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar