Första dagen på resten av mitt liv

Det ska väl vara något positivt?
Så varför skrämmer den meningen livet ur mig?

Varför känns resten av mitt liv som en väldigt lång tid?

Jag vet egentligen svaret på den frågan redan.
Jag har försökt ändra på min inställning till "resten av mitt liv", jag har försökt vidtagit de åtgärder jag anser nödvändiga för att det positiva i rubriken på detta inlägg ska lysa igenom.

Men när det man försöker flera gånger,  när man försöker tills man inte har mer att ge och sedan försöker ännu lite till och det ändå inte ger resultat, vad gör man då?

"Du bestämmer själv hur ditt liv ska se ut"
Gör jag?
Jag lever ju mitt liv skräddarsytt efter någon annans...
Jag är livrädd för att om jag slutar med det så är mitt andra alternativ ännu mer skrämmande.