Mamma åkte för tio minuter sen.
Jag saknar henne så jag tror jag dör!
Jag saknade Trosa fem sekunder efter att vi lämnat uppfarten hemma igår...
Att längta hem är fullständigt normalt och naturligt.
Men riktigt såhär ska det väl inte vara?
Jag pratar och pratar, till vad som tycks vara döva öron. Eller iallafall oförstående.
Kanske vill de inte förstå...
Idag ska jag och Bella shoppa bort all min ångest och alla tankar. Och vi ska göra det ordentligt!
Jag tänker inte ens skämmas för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar