Har jag ångest eller inte?

Alltså.
I morgon flyr de mina fältet. Båda två åt olika håll flyger de iväg.
T ska långväga och spela med bandet och B ska till sin far i Södertälje.
Kvar blir jag.
Och katterna som tur är, annars hade jag fått lov att ringa jourhavade medmänniska hela helgen...

Jag tror jag har ångest över att vara helt ensam. Trots mina snart två år i Falun är jag lite vilsen och ovetandes om vad man gör när ens familj åker bort och lämnar en kvar ensam.
Men ibland känns det inte som ångest, utan som någon form av förväntansfullhet.
Som om jag faktiskt tycker det ska bli rätt skönt att vara helt ensam en helg.
Jag kan göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill.
Plocka efter bara mig själv. Och katterna. Äta vad Jag vill.

Det kan nog bli helt okej iallafall.
Och helt solo blir jag ju inte, jag har ju livligt sällskap i magen.