Morgon i Bergkarlås

Jag vaknade av att tuppen gal i morse.

På riktigt, Tuppen!

Det är helt sjukt...

Och alldeles underbart.

(ännu mer underbart är det att tuppen är sjusovare och väckte mig inte förän halv nio...)

Sedan åt jag Inga-lills hemmagjorda müsli med lite fil och tittade på hästarna som gick i hagen precis utanför köksfönstret och önskade att jag också bodde såhär.

Nu har jag precis kommit in efter en timme hos hästarna.

Jag förstår inte hur någon kan vilja ha nånting annat än just det här.

Det här är idyll.

Precis såhär vill jag leva när jag blir stor...