När jag kom fram hämtade mamma och mormor mig på busstationen, sen gick vi och hälsade på morfar som är på avlastningshem i två veckor.
Jag älskar min mormor och morfar.
Min mormor är snällare än någon jag vet och morfar är så rar och så fin.
Och så tyst...
Förr va han pigg och busig.
Pratade och skojade.
Nu är han så från varande och lågmäld.
Jag ville sitta kvar hos morfar för alltid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar