Virrvarr

Vanligvis gillar jag när livet gå upp och ner.
Att det inte går som en rak tråkig linje utan toppar av Bra och dalar av Dåligt.

De dåliga sakerna får ju en att uppskatta det bra så mycket mer.
Och man lär sig ju faktiskt nästan alltid något av bråk, tårar, gnäll och sorg.

Men det här är ju löjligt.

Hur kan det vända så tvärt, så fort, så ofta?

Och Vad lär jag mig av detta?


Idag hände en tråkig sak, en sak som fick min hjärna att tänka efter lite extra och mitt hjärta att bli lite överasskat.

Jag funderar på om jag överreagerar.

Men även om jag gör det, så är det ju fortfarande en känsla.
En dum känsla som jag inte vill ha eller behöver.