Violinkonsert
Det är inte ens i närheten av något jag någonsin gjort förut. Än mindre under arbetstid.
Men jag ser fram emot det.
Det här jobbet ger mig chansen att göra saker jag inte skulle göra annars.
Ta långa promenader runt i Falun, se saker.
Åka utomlands - under arbetstid.
Gå på violinkonserter.
Åka och fika på mysiga små smultronställen som inte ens Tommy vet finns.
Dessutom får jag prata. Om allt!
Och jag får lyssna. På människor som är vettiga.
Vissa säger att man ska skilja privatliv och arbete åt.
Att man inte ska skapa en för nära relation till de man jobbar tillsammans med, eller åt.
Varför ska man inte det??
Varför kan man inte skapa en relation (som i mitt fall kommit så naturligt) om det gör en till en bättre anställd och kollega?
Om det får mig att känna mig ännu bekvämare med mitt arbete?
Om det får en att inte ha ett uns arbetsångest när helgen är slut och jobbet kallar igen?
Varför inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar