I Södertälje hade jag aldrig försökt mig på en sådan våghalsig strapats! Där cyklade jag i illfart, med hjärtat i halsgropen, raka vägen hem när jag slutade klockan tio på kvällarna.
Men Falun är tyst. Och lugn.
Uppenbarligen händer det saker här med.
Men det går inte att jämföra känslan att vandra på Faluns lugna gator sent på kvällen, med att titta misstänkt på varenda förbipasserande när jag gick i Tälje.
Jag mötte inte en endaste människa på min tio minuters promenad.
Stan hade lika gära kunnat vara öde.
Eller död!
Full av zombies som var på väg upp från marken, redo att huggas och bitas och förvandla alla oskyldiga till jämlikar.
Eller så satt vampyrer och väntade i varje buske, i jakt på färskt människoblod.
Eller..?
1 kommentar:
låter som att du sett död snö ;D
Skicka en kommentar