..vad man inte kan hålla.
Speciell inte till sin 7-åriga dotter.
Då blir en liten grej så ofantligt stor.
Idag gick Bellas nya kofta sönder, som hon fått av sin mormor sist de träffades.
En jättefin, svart långkofta med tryckknappar (korkad sate som tyckte tryckknappar på en barntröja var en bra idé...).
Hon har haft den varje dag och hon älskar den.
Men idag gick den sönder.
Hennes värld raserades och hon brast ut i sån där hjärtskärande storgråt (mitt utanför Hemköp dessutom).
I min panik så råkade jag häva ur mig att jag skulle laga tröjan åt henne så den var hel i morgon.
Tårarna försvann och friden återfann sig.
Jag har nu insett att det går inte att laga tröjan.
Det blir kul för T att förklara för Bellabus i morgon när han ska lämna henne på skolan...
1 kommentar:
gud vad söt, stackaren :/
Skicka en kommentar