Såhär har min morgon sett ut hittills....
Jag vaknade klockan sju (!!) första gången - upp och kissa!
Huvudvärken kom som ett brev på posten, men hanterbart än så länge.
Halv nio var det dags igen - upp och kissa!
Nu var det en smärre jordbävning pågåendes innanför mitt pannben.
Klockan tio ringer mamma.
Jag älskar henne gränslöst, men ack en sådan dålig tidpunkt för ett moderligt samtal...
Nu har min huvudvärk nått sitt esse. Outhärdligt.
Varenda rörelse är smärtsam.
Att hålla ögonen stilla i huvudet blir en kamp mellan liv och död.
Det krävs nogrann planering för ett byte av liggläge i sängen, men det spelar ingen roll; det går åt helvete iallafall.
Varenda liten ljusstrimma som råkar smita in under ögonlocken är som en jävla laserstråle rakt in i min - redan så sårbara - hjärna.
För att söka totalt mörker drar jag täcket över huvudet - men det skulle jag inte ha gjort.
Bakisfisar är INTE att leka med.
Istället gnuggade jag in ansiktet i min pojkväns rygg och fantiserade om hur skönt det hade varit att ta bort hans skinn och gnugga mig i ögonen med det.
Mitt enda hopp för överlevnad var huvudvärkstabletterna - som låg på övervåningen.
Att hoppa från balkongen har aldrig känns mer lockande.
Men tillslut lyckades jag släpa min sargade kropp uppför trappan (ni som bestigit diverse berg, Everest och liknande, släng er i väggen!).
Och här sitter jag nu.
En överlevande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar