Läste ni inte det tidigare (och raderade) inlägget, så kan jag bara säga att något var saknat och försvunnet.
Detta något är nu återfunnet, helt och rent. Och jag kunde inte vara lyckligare.
Men jag har också, åter igen, fått erfara hur komplicerat och svårt det är att lämna sitt Hemma.
Att lämna de jag känner och de som känner mig, för att byta liv och lära känna ett nytt hemma.
Att lära känna nya "de jag känner" och låta de nya lära känna mig.
Den processen går inte alltid lika smidigt som man vill.
Man kan spendera hela tiden med att låtsas vara någon man inte är. Att inte låta "de nya" lära känna, och lära sig tycka om, ens riktiga jag (med ALLT vad det innebär).
Men vad är det då för idé?
Jag har några bra sidor, några mittimellan och några skitdåliga sidor.
Jag överanalyserar, överreagerar och överdramatiserar saker.
Jag har mer känslor än jag kan hantera.
Men jag är snäll. Jag är ärlig. Jag är omtänksam.
Jag försöker att inte låtsas vara någon jag inte är och hoppas att jag passar in i allafall.
1 kommentar:
Du är superdupergo om du frågar mig! Nu vet jag inte om det var det du gjorde med det här inlägget, but anyway. ;)
Skicka en kommentar