För första gången

För första gången på 2 år och 2 månader är jag riktigt rädd.

Och för första gången är jag nu rädd för vad Jag tänker.
Inte för vad som tänkts Om mig...

Jag tror inte jag kan vifta bort det här med "det är säkert bara en svacka".

Min lilla tripp till Västerås har ett finger med i spelet.
Jag fick upp ögonen för hur saker och ting verkligen är och hur saker och ting faktiskt skulle kunna vara.

Jag är livrädd.
För jag har kämpat så hårt och skulle kunna kämpa lika hårt och lika länge till.
Men inte utan hjälp.

Saker har en tendens att bara hålla för alltid om man kämpar...