Igårkväll kommer Bella upp och säger att hon inte kan sova för det "knäpper i väggen" enligt henne.
Jag tänkte att det är väl någon granne som strular i vanlig ordning.
Då sa hon att det knackar inifrån mitt sovrum (det ligger vägg i vägg med hennes), så det kunde ju inte vara grannen.
Min fantasi slogs ju såklart genast på, men för att inte skrämma upp henne med min vidskeplighet sa jag bara att det inte var någon fara och att hon skulle lägga sig igen.
Bella är mycket mer "down to earth" än jag så det var inga problem. Hon tyckte mest att det var irriterande.
Sen skulle ju då Jag gå och lägga mig.
Som vanligt spelade jag lite mobilspel innan jag släckte, jag hade helt glömt bort vad Bella hört.
Tills det börjar knäppa i väggen in till hennes rum.
Alltså, jag dog lite.
Det lät som små små knackningar. Helt oregelbundna och ibland slutade de, sen kom de tillbaka. Det var Ingen jävla granne och det var ingen jävla katt.
Och det känns som att det inte riktigt knakar i fogarna på ett 5 år gammalt hyreshus...
Hade inte mamma legat uppe och sovit i soffan hade jag ringt hem Tommy.
Det bästa av allt är att nästa vecka är jag helt freaki´n ensam varje natt.
KUL!
Det är säkert en zombie....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar